Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Österrike och det nutida kulturlivet. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
uppehälle och för en oavbruten
försvarskamp, som mer än en gång gällde den
kristna västerländska odlingens vara eller
icke vara, men som Österrike fick utkämpa
ensamt, studom med fiender i ryggen.
Redan under Babenbergarnas tid var
Österrike ett kulturland som överglänste de
flesta herredömen inom det tyska riket.
Med minnesången börjar Österrikes
supremati inom dikten och musiken. Med St.
Stefan resa Wiens borgare en gång för alla
ett konstens underverk såsom sin stads
vårdtecken. Den siste riddarens hov var
vittert och konstbefrämjande.
Habsbur-garna behålla under skumma och dystra
tider sin kärlek till konsten. Det stolta
statsmuseet — forna hovmuseet — i Wien är
det vältaliga äreminnet över deras
samlar-lidelse, som på ett sällsynt vis var förenad
med sinne för hög kvalitet. Den kanske
mest bornerade av de habsburgska
härskarna, Leopold III, var en ivrig främjare av
musiken och själv en god komponist. När
segerns timma slagit, flammar konstsinnet
som ett fröjdebål i alla de österrikiska
landen, hos kejsarhuset och rikets store, hos
biskopar och klosterfäder, hos folket i stad
och på land. Under gången av Österrikes
historia lägges grunden till en hög och i
vida kretsar utbredd konstnärlig och
musikalisk kultur. Folkets alla lager, från den
högsta aristokratien till menige man i
städerna och på landet, få sina sinnen
inriktade på det konstnärliga i form, färg och
toner, och de inneboende anlagen för konst,
konsthantverk och musik vinna en rik
utveckling. De bildande konsterna träda i
skuggan när segerjublet och
troshänförel-sen funnit utlopp, och Josef II :s
rationalism drar ett streck mellan barockens
furste- och klosterprakt och borgerlighetens
tidevarv. Men musiken förblir en makt i
sinnena och i det sällskapliga livet,
oberoende av öden och växlingar. Wien
vinner och bevarar sin ställning såsom
musikens huvudstad. Österrike blir och förblir
musikens benådade land. Samtidigt
förvärvar Burgteatern rangen såsom det
germanska Europas främsta talscen.
Vetenskapen har i Österrike gamla och
ärofulla anor. Wiens universitet
instiftades 1365. Vetenskapsakademien däremot
grundades först så sent som 1846. Den
österrikiska vetenskapens storhetstid
inträffar under 1800-talet, då den inom de flesta
områden kan framvisa rader av lysande
namn och utbildar fasta och utpräglade
traditioner —■ ofta karakteriserade med
beteckningen »Wienerschule».
Politiskt blev det ju Österrikes öde att
stötas ut ur gemenskapen med den tyska
nation vars krona landets härskare burit
under femhundra är som det heliga
romerska rikets kejsare och att i stället bilda
kärnan i en Donaumonarki som väl var
geografiskt, ekonomiskt och militärpolitiskt
betingad och i viss mening nödvändig, men
som i sin brokiga sammansättning av
heterogena folkelement var en anomali i den
vaknande nationalkänslans århundrade.
Trots allt var dock Frans Josefs
Österrike-Ungern en stormakt av första rangen, och
stormaktsställningens resurser kommo
också den andliga kulturen till godo. Rikets
övernationella sammansättning kom att ge
den österrikiska kulturen dess särskilda
färg och dess särskilda innebörd. Den
österrikiska kulturens gamla kärna var och
förblev tysk, och innerst inne bevarade den
alltid prägeln av sitt ursprung, ett varmt
germanskt gemyt. Men den kultur som
blommade i Wien var icke, som t. ex. den
bayerska i Munchen, en provinskultur, en
dialekt av det tyska och intet mer.
A. E. I. O. U. — den universalistiska
pretentionsformeln från kejsar Fredrik
III :s tid fick kanske nu mera av sanning
än den någonsin ägt. Om det var si och så
med den politiska underdånigheten, var det
däremot obestridligt att folk av många
raser och med många tungomål, tjecker,
polacker, slovaker, magyarer, kroater, slove-
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
