Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Österrike och det nutida kulturlivet. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österrike o c li det nutida kulturlivet
uträttats och åstadkommits på kulturlivets
skilda områden efter fredsslutet och
omvälvningen vet att både staten,
institutionerna och de enskilda medborgarna tappert
bemödat sig att uppehålla den ärvda
kulturen och att trots allt utveckla och
förkovra den. Vi kunna ta ett exempel, som
för mig personligen ligger nära till hands:
museiväsendet. Man har inom detta ej
nöjt sig med det status quo, som existerade
när de kejserliga hovmuseerna övergingo
till statsmuseer. Samlingarna av gamla
mästares verk i Museipalatset vid Maria
Theresienplatz ha omordnats efter
moderna konstnärliga principer och ha
därigenom vunnit en stegrad verkningsfullhet.
Och de ha förkovrats dels med en eller
annan klenod, som hämtats fram efter
hundraårig förgätenhet i Hofburgs
skumma gångar, dels genom nyförvärv vilka
kunna förefalla häpnadsväckande, såsom
Dürers sköna venetianska. Det
österrikiska måleriet under 1800-talet, Schwinds
och Waldmüllers älskliga och av varmaste
wienergemyt fyllda konst, har fått komma
till sin rätt i Övre Belvederen, medan
Nedre Belvederen blivit ägnad åt den
österrikiska barockens lysande men förut dock
så lätt förbisedda skapelser. Och där
bredvid har den nyaste målarkonsten, van
Goghs, Gauguins, Cézannes, Matisses,
Munchs, Kokoschkas, fått sig ett hemvist,
samtidigt som statyer av Renoir och Maillol
anskaffats att smycka trädgården utanför.
Allt detta har skapats trots svårigheter och
lidanden av olika slag, som giva
gärningen halten av ett hjältedåd, qrnnd mëme.
Det var tal om från välvisa rådgivare
att under inflationstiden strax efter kriget
sälja undan eller pantsätta de praktfulla
vävda tapeter, som hopat sig vid
Habsbur-garnas hov. Österrikarna ville inte höra
på det örat. De hade klart för sig att
de genom att avstå från något som hörde
till deras förstfödslorätt såsom ett
gammalt kulturfolk väl kunde tillförsäkra sig
den grynvälling de så väl behövde, men att
denna snart skulle vara uppäten och
tomheten och förtreten återstå för alla tider.
De ha sannolikt för alltid räddat dessa
315
Wiener Sängerknaben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
