Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Gösta Sandels. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
honom i levande livet. Men för dem, som
känt honom och minnas honom så som
man minnes det utpräglade och
egenartade, täcker porträttet i sällsynt grad den
gestalt minnet bevarat och befriat från
oväsentligheter. »Sola vox deest» —
»endast stämman fattas» är det klassiska
uttrycket för en levande likhet. Man väntar
att höra röstens vibrerande timbre, det
stammande talet som gav en karaktär av
patetiskt utbrott åt det yttrade. Över hela
Sandels’ väsen låg det antydda draget av
högspänd lyrik. Andra i hans generation
präglas av utåtriktad vakenhet och
påpasslighet, av sarkastisk intelligens, av
världs-mannamässig skicklighet. De ha fattat sina
mål och satt sig på sina platser. Det har
passat dem att bli arriverade. Men Gösta
Sandels var av ett annat och otidsenligare
kynne —■ det kynnet som skalden tolkat i
orden »så vart jag en drömmare, icke en
man». Vi kunna omöjligen tänka oss
honom såsom färdig och välbeställd. Om
ekonomisk framgång och yttre ära skulle
ha fallit på hans lott, hade han ändå måst
förbli ynglingen som jagade efter molnen
och sträckte sig efter stjärnorna på fästet.
Gösta Sandels’ biografi innehåller icke
många data. Han föddes i Göteborg den
25 april 1887. Hans föräldrar voro
fotografen Carl Sandels och dennes hustru
Emma Augusta Tillberg. Att han var född
till sköld och adeligt namn var icke ett
utvärtes och tillfälligt faktum. Han var
i skick och instinkter en ädling eller, med
en beteckning som visserligen kan tyckas
främmande men som just ger den riktiga
nyansen, en »caballero», stolt, ömtålig om
sin ära mera än om sin rätt, hänsynsfull
och högsinnad.
Vid två års ålder kom han till Norge.
Han tillbragte sin barndom i Fredrikstad.
i Sarpsborg, i Kristiania och kom först vid
femtonsårsåldern tillbaka till Sverige, till
Stockholm. Det var därför helt
förklarligt att ett norskt inslag gjorde sig för-
nummet i hans tal. En svensk konstnär med
vilken han kommit i beröring har någon
gång givit uttryck åt en viss förtrytelse
över den affektation han tyckte sig finna i
Sandels’ norska glosor och talevändningar.
De voro en rest av hans uppfostran i
broderlandet och få alltså en naturlig
förklaring. Sina grundläggande konststudier
drev han i Konstnärsförbundets skola. År
1907 kommer han första gången till
Paris, följande året gör han en resa till
Spanien på ett par månader. Han vistas de
närmaste åren omväxlande i Paris, i Norge
och i Stockholm. På våren 1913 bär det
av ut till Provence, och efter hemkomsten
slår han sig ned på västkusten, om
sommaren i Fiskebäckskil. om vintern i
Göteborg. Från 1914 till oktober 1916 vistas
han i Kungälv. Han kommer ned till
Fiskebäckskil sommaren 1917 och tillbringar
någon tid av våren 1918 i Kungälv.
Sandels tillhörde den lilla krets av
målare som på sin tid fingo etiketten
»Göteborgarne». De hade sitt stöd i fru Charlotte
Mannheimer, som med sällspord värme och
hängivenhet tog sig an deras sak. I Eirger
Baeckström hade de en välvillig kritiker,
eller riktigare en litterär förkämpe.
Conrad Pineus fyllde sitt nygrundade galleri
med deras dukar. Andra konstälskare inom
staden köpte efter råd och lägenhet deras
verk. Även till museiväggarna funno de
snart nog vägen.
Om »Göteborgsmålarnes» göteborgsår
ej bilda epok i svensk konsthistoria, utgöra
de i varje fall en episod som man ej kan
gå förbi. Det kan ha sitt intresse att
beröra frågan i vad mån dessa målare,
Sandels, Birger Simonsson, Sigfrid Ullman,
Percy, Ryd, verkligen bilda en grupp,
konstnärligt taget. Man ser det bäst 0111
man jämför dem med de mest
framträdande jämnåriga kamraterna i Stockholm,
Grünewald, Jolin, Dardel, Leander
Engström. Det faller genast i ögonen att de
senare äro närmre befryndade med det ak-
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
