Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Birkagården. Av Emilia Fogelklou Norlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia Fogel k lo u Norlind
Birkagården har i hög grad byggts på
förtroendets princip. Man har både
utanför och innanför »kupolen» obetingat gått
ut från att det båsta i oss människor är
verkligare än det sämsta i oss. »Varför
tycker alltid moster Disa, att den som kan
sämst kan bäst?» frågade en liten
barn-trädgårdare med radikal skarpsynthet, men
han godtog efteråt att det var en metod att
hjälpa varandra.
Det ligger en historisk epoks
tilländagång mellan år 1912, då Birkagården
började, och år 1932, dess tjugoårs jubileum.
Kanske tänkte man naivare och
idealiserade för mycket, när man såg varann
fjärmare, än sedan man kom i fullt arbete vid
»klyftan». Detta har också anmärkts från
båda hållen av dem som gåvo sig till freds
med eller vidgade »klyftan», så som det
enda lämpliga och reala.
Sedan dess ha vi litet var lärt oss räkna
med sinnesbeskaffenheter såsom
synnerligen reala faktorer, också i det industriella
arbetslivet och inom politiken. Det är en
faktor som för Birkagården varit högst
real ända från begynnelsen. Dess
propagandamedel har inte varit något annat
än den anda, som strömmat igenom hela
arbetet. Om någon på grund av den andra
punkten i Birkagårdens motto skulle fråga
någon klubbist där, om han hört mycket om
Jesu evangelium, så skulle han kanske
kunna svara, som en kines gjorde: »Nej, jag
har inte hört det, men sett det har jag.»
Trots de väldiga skaror av vuxna, som
kortare eller längre tid varit inom
Birkagårdens hägn, trots de många
dottergårdar, som räkna närmare eller fjärmare
släktskap med henne — Nordgården
(Göteborg), Södergården (Stockholm),
Aros-gården (Västerås), ett settlement i
Köpenhamn o. s .v. — så tror jag ändå inte dess
resultat ännu är mätbart. Men månne icke
de generationer av barn och ungdom, som
nu känna sig hemma där — och som kanske
varit med från barnkrubban till
folkhögskolan och till samtalscirklarna! —
månne de icke, tack vare sin delaktighet i
Birkagårdens samhällskärna, en gång skola
bli mogna för samfundsgemenskap och
samarbete på ett helt annat sätt än
någonsin vi som nu äro medelålders ? Också
socialt och politiskt.
Den som lever, får se!
Kindergarten. Blommorna vattnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
