- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
518

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustav Adolfs kungakrona. Av Sven Tunberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Tunberg

tyckte sig när som helst kunna vänta ett
förtvivlat utbrott från stora samhällslager
mot Karl IX :s tyranniska regemente.

Så kom i augusti 1609 konung Karls
svåra sjukdom, slaganfall med åtföljande
förlamning. Vad skulle nu ske? Skulle de
samlade oroselementen fatta eld och en
förtärande riksbrand flamma upp? Vi
veta, att så ej inträffade. Nya krafter
sattes in, den hotande katastrofen avvärjdes,
och en verklig rikssamling begynte. Den
nya æran tar i själva verket sin början
med hösten 1609.

Det finnes en källa som hittills ej
använts av forskningen och som här är av
största intresse. Jag avser drottning
Kristinas brev till sin syster, förvarade i
arkivet i Schwerin. Vi få i dessa brev intima
upplysningar om konung Karls tillstånd
och därmed sammanhängande
omständigheter. I december 1609 låg konungen
ännu till sängs, och hans talförmåga var
så gott som förlorad. I juni månad 161 o
var situationen nästan alldeles oförändrad.
På hösten 1610 var konungen något bättre
men fortfarande ytterligt svag. Först i
slutet av 1610 kunde konungen på allvar
ingripa i regeringsarbetet. Över ett år hade
förgått, under vilket den stränge
härskaren varit så att säga borta från sitt
kno-tande rike.

Det är under denna tid som den
14—15-årige Gustav Adolf gjort sina egentliga
lärospån. De yttre tecknen äro kanske, så
vitt vi hittills känna, ej så många. I
december 1609 konstituerade han sig såsom
självständig regent över ett mindre
område, ett område som under året 161 o
utvidgades till ett verkligt hertigdöme. Av
riksregistraturet och andra handlingar
framgår, att han i stor utsträckning
dessutom uppbar den dagliga riksstyrelsen.
Han har härvid haft vid sin sida
naturligtvis sin energiska och dugliga moder.
Men det förefaller också troligt, att det
varit just i dessa dagar som han vänt sina

blickar mot Axel Oxenstierna. Näppeligen
är det en tillfällighet, att denne inträdde
i rådet samma år som Gustav Adolf
begynte sin livsgärning, år 1609. Säkerligen
har den unge prinsen i den visserligen
åtskilligt äldre men dock ännu unge
rådsherren snart kommit att se den man, av
vilken han för framtiden kunde påräkna
sitt trognaste stöd.

Gustav Adolf har tydligen gått fram
med den största försiktighet — så också
Axel Oxenstierna. Det gällde att försona
och samla, ej utmana. Den gamle kungen
hade i sin kansler Nils Chesnecopherus
och även andra personer ofördragsamma
och hårdföra tjänare, vilka ingalunda voro
hågade att utan vidare vika undan och
lägga om rodret. I detalj kan denna politik
här ej följas. Ett är säkert. Då konung
Karl frampå hösten 1610 åter blev en
faktor att räkna med, var Gustav Adolfs
inflytande i rikets styrelse grundligt
befästad

Karl IX :s sista regeringsår blev ett
vanskligheternas år. Kriget med Danmark
bröt ut, och danska härar trängde på olika
håll långt in i landet. I öster öppnade sig
visserligen inom kort oanade möjligheter
för svensk statskonst, men dessa
möjligheter voro beroende av ett uppbjudande av
Sveriges militära och diplomatiska krafter
till det yttersta. Den endast till hälften
tillfrisknade konungen hade numera så gott
som helt förlorat väldet över sig själv och
rasade mot allt och alla. Mest betecknande
är väl hans utmaning av den danske
konungen till envig — i betraktande av
omständigheterna och detaljerna utan fråga
en sinnessjuks vanvettiga tanke. Under
sådana förhållanden blev stämningen i
landet åter hotande. Ali grundligare
forskning går i riktning mot att betona den inre
situationens synnerliga farlighet.

Gustav Adolf hade i dessa tider att
verka med största klokhet och försiktighet.
För den unge prinsen gällde det att å ena

518

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free