Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gustav Adolfs kulturgärning. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf
S c h ü c k
konungens livsverk utan att överdrivet
betona någon viss del av densamma.
Givetvis träda vid en utställning som denna
ofta de mera krigiska minnena i
förgrunden. Det kan t. ex. icke förhindras, att
ett kostbart relikvarium, som rövats i
Tyskland, här tilldrager sig större
uppmärksamhet än den lilla kopian av
Gustav Adolfs märkliga instruktion för
»riksens antiquari och hävdesökare». Och
likväl torde ingen, som besökt de mindre
utställningsrum, som huvudsakligen ordnats
av Riksarkivet och Kungl. Biblioteket, ha
undgått att starkt gripas av den oerhörda
omfattningen av Gustav Adolfs
kulturgärning. Den visar oss den underbara
växelverkan, som då ägde rum mellan den
yttre maktutvecklingen och det andliga
uppsvinget inom landet.
Av Vasakonungarna var egentligen
endast den store stamfadern direkt
kultur-fientligt inställd, i övrigt torde denna
dynasti varit den i bokligt avseende mest
bildade, som Sverige ägt. Gustav Vasas
söner: Erik XIV, Johan III och Karl IX
voro djupt förtrogna med samtidens
teologiska litteratur; Johan besjälades
dessutom av en varm pietetskänsla för
Sveriges historiska minnesmärken. Men föga
uträttades, allt stannade vid de stora
ansatserna. De usla statsfinanserna eller
ovilligheten att verkligen underkasta sig några
större offer för att höja rikets andliga
odling lade nästan oöverstigliga hinder i
vägen för allt kulturellt arbete. Johan III :s
1583 inrättade högskola i Stockholm
upphörde efter några få års verksamhet, och
det 1593’ återupprättade universitetet i
Uppsala fick närmast karaktär av ett
prästseminarium. Talrika svenska
studenter sökte sig alltjämt till utlandet,
framför allt till Rostock, den lutherska
renlärighetens fasta borg; en del avfällingar
även till Preussens och Livlands
jesuitkollegier. Det rådde en kulturskymning över
Sverige — vid Karl IX :s död existerade
i Sverige blott två boktryckerier, vilka
dessutom befunno sig i lägervall.
Betecknande för de blygsamma förhållanden,
under vilka rikets enda lärdomsätt då
arbetade, är följande passus ur ett tal, som
Johannes Rudbeckius höll vid sin
professorsinstallation 1604: »Hos oss är det intet
hantverk som är så lumpet, att det icke
giver kläder och föda åt sina utövare;
endast vetenskapens idkare måste från dörr
till dörr tigga sitt bröd. Man skäller
ständigt —■ för att ej begagna ett starkare
uttryck — över att vi leva i lättja och intet
publicera. Men svaret är lätt givet. Var är
vårt boktryckeri? Vid utländska
akademier och gymnasier, ja även vid
trivialskolor pläga dylika finnas. Må vi befrias från
politiska och ekonomiska bekymmer, från
skyldigheten att idka åkerbruk, från
onödiga omsorger om föda och kläder, må
vi få tillräckliga löner, så skall man se, att
förmågan att författa icke tryter oss.
Eller tro de måhända, att boktryckare
arbeta alldeles gratis åt oss? Vem skall
bekosta tryckningen och vem skall köpa
böckerna? Kanske våra studenter, som ej en
gång ha ett öre att köpa sig ett rep för?»
Hur olika tedde sig icke det svenska
kulturlivet vid tiden för Gustav Adolfs
död i jämförelse med denna svartmålning
av de förhållanden, som rådde under hans
faders regering! Då fanns ett rikt doterat
universitet i riket, ett omfattande
bibliotek, ett flertal gymnasier, tryckerier i sex
olika städer och en genom rikliga
statsanslag snabbt växande svensk vetenskaplig
och andlig litteratur. Med en
häpnadsväckande snabbhet hade Sverige under sin
nye konungs styrelse rest sig ur
»efterre-formationens» barbari och målmedvetet
sökt skapa den organisatoriska ramen
kring en kultur, som svarade mot det
framåtsträvande rikets politiska anseende.
Förtjänsten härav tillkommer dock icke
uteslutande Gustav Adolf utan även i rikt
mått hans dugliga medhjälpare. Han var
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
