Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två dikter. Av Pär Lagerkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dikter
Av PAR LAG ERKVI ST
Själen i kvalfulla redet
ruvar i åsktung kväll,
redo att vingarna lyfta
till flykt ifrån öde fjäll.
Ovan de kvävande molnen
är himlen öppen och fri.
Varför ej dit sig söka
som förr för att renad bli?
Det slocknar så många stjärnor i denna ödeskväll.
Vår längtan den vilar sin vinge.
Där tänds kanhända andra långt bortom skumma fjäll.
Men vår längtan den vilar sin vinge.
Inunder färre tecken skall mänskan leva nu
och önskar sig ej flera, om hon finge.
Inunder hårda stjärnor, som leder säkrast nu.
Vår längtan den vilar sin vinge.
Söker sig inte dit uppåt,
söker sig ner mot jord.
Vill inte längre frälsas,
vill till en åsktyngd jord.
Bygden flämtar i skenet,
natten är ångeststor.
— Stryker hän över marken
där faran och människan bor.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
