Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kellgren och Gustav III. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverker Ek
personliga ingripande i Kellgrens liv utgör
en viktig värdemätare på hans insats för
den svenska litteraturens blomstring under
hans regering.
Hur lockande uppgiften alltså är, visar
den sig vara allt annat än lättlöst. Det är
alltid vanskligt att utreda två författares
andelar i samma verk, och problemet
försvåras här ytterligare, därför att Gustav
III :s förarbeten endast ofullständigt äro
kända. Härtill kommer, att vi sakna alla
intimare dokument om de båda männens
förbindelser. Av Gustav III äga vi endast
ett par korta offentliga yttranden riktade
till Kellgren, och till andra uttalar han sig
icke om sin ställning till skalden. Kellgren
har ju skrivit många dikter till konungen
men inga brev, ty ett par officiella
ansökningar kunna knappast rubriceras som
sådana. I sina vänbrev kommer han väl
stundom in på sitt förhållande till Gustav
III, och ett av dessa äger, som vi i det
följande skola se, ett mycket stort intresse,
men han har aldrig lämnat någon
karakteristik av konungen och knappast förrått
vad han innerst tänkt om honom. Bristen
på verkligt tillförlitligt material gör att
denna framställning endast kan lämna en
ganska ofullständig skissering av ett
mycket intresseväckande men också mycket
komplicerat ämne.
* *
Till en början skola vi ånge
utvecklingen av Kellgrens politiska åsikter, ty
därmed vinna vi en hastig karakteristik av
de olika stadierna i hans förhållande till
Gustav III och få även en föreställning
om den idékamp som ligger bakom.
Kellgren var blott tjugo år gammal, då Gustav
III genomförde 1772 års revolution, och
han har oemotståndligt fängslats av den
tjugosexårige hjälten. Att ha fått se en
tidigare så splittrad nation samla sig kring
en intagande och övertygad representant
för upplysningens tolerans och
klassicismens förfining har för honom blivit en
avgörande upplevelse. Under sin tidigare
bana har Kellgren strött omkring sig en
rad kungahyllningar, i vilka han prisar
Gustav III som landets vän och far. Till
sist har han dock funnit, att denne själv
svikit de ideal, han uppställt. Under harm
och misströstan bevittnade han, att Gustav
III vid 1789 års riksdag med de ofrälse
ståndens hjälp gjorde sig enväldig. I en
då skriven dikt Dälden försvarar han
adelsoppositionen, men hans utveckling
försiggår likväl på en annan linje än
denna. Inför franska revolutionen inser han,
att endast folkets breda massa kan fullfölja
oppositionen mot det gustavianska
enväldet. Den forne voltaireanske
bildningsaristokraten frågar sig om det är »möjeligt
för hopen att nånsin vinna denna
upplysning», men han förstår att ett försök måste:
göras. Därmed övergår Kellgren från
hovskald och huvudstadslitteratör till
medborgerlig författare. Längtansfull
föreställer han sig en lyckligare framtid, då
»detta Land skall äga en Almänhet,
skicklig at läsa, värdig at döma et arbete af vigt,
af alf var och längd». För att »påskynda
dess ankomst» föresätter lian sig »mer at
rätta än följa sit tidehvarfs smak, mer at
söka en senfärdigt växande ära än et lif
för dagen».
Denna Kellgrens självbekännelse från
1790 ger oss en klarare uppfattning om
hans förhållande till Gustav III. Så länge
han skrev för den bildade eliten, har han
naturligt kunnat samverka med konungen,,
ja betrakta honom som landets främste
kulturrepresentant. Brytningen med
konungen innebär, att Kellgren arbetat sig fram
till ett nytt bildningsideal och fått en ny
uppfattning om hela sin andliga
verksamhetskrets.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
