Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kellgren och Gustav III. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverker Ek
En riddare. Kostym bild för
Gustav Va sa. Akvarell av
Desprez.
Nationalmuseum. Deposition i
Drottningholms teatermuseum.
medan han själv kunde utlösa de känslor,
som dylika hjältedåd uppväckte hos den
enkle medborgaren. Denna tolkning
stämmer med ett par tidigare gjorda
iakttagelser. Den första planen till Gustav Vasa
går tillbaka till tiden strax efter 1772 års
revolution och har inspirerats av denna.
Samma revolution har för Kellgren blivit
en avgörande ungdomsupplevelse, som för
en lång tid framåt bestämt hans politiska
ideal. När vi veta, att Kellgren själv sett
sammanhanget mellan Gustav III :s
revolution och hans plan till Gustav Vasa,
förstå vi, att skalden, samtidigt som han
arbetat efter kungens plan, kunnat låta
denne själv stå modell för huvudgestalten och
att han i sin versbearbetning kunnat
uttrycka sin egen beundran för den stora
politiska samtidstilldragelsen. Den
mäktiga stämningen i Kellgrens Gustav Vasa
skulle härigenom vinna en osökt
förklaring.
Det ovan sagda bekräftas av ett
studium av den första seen, där Gustav Vasa
uppträder, andra aktens första. Konungen
börjar med en stor manande oration till
sitt folk och får ett entusiastiskt svar av
en enskild riddare. I svaret ingår följande
parti, som synes äga sin närmaste
tillämpning på frihetstidens upplösning:
Ja, Himlen vare lof! den tid försvunnen är,
Då för det nesliga begär
At, sjelf en kufvad slaf, på sina likar råda,
Man såg en son sin far, en far sin son förråda;
Då afvund mot en inländsk dygd
Et evigt tvedrägtsfrö i bröders sinnen kastat
Och man för enskild hämd, för enskild vinning
hastat
At störta i förtryck sin glömda fosterbygd.
I sluthänvändelsen till konung Gustav
återklinga Kellgrens mest välkända
hyllningsord till Gustav III:
O du, som all vår kärlek har,
Vår Vän, vår Skyddsgud och vår Far!
Scenens därpå följande avslutning
utgör operans höjdpunkt, kören Ädla
skuggor, vördade fäder, och redan dess
placering antyder, att den djupast bygger på
samtidsinspiration. Man kanske vågar
uttrycka det så, att Kellgren, som i sin dikt
nyss talat till Gustav III, nu talar fritt ur
hjärtat på egna vägnar.
En analys av kören tillåter oss att
ganska klart urskilja vad som kommer från
Gustav III och vad som tillhör Kellgren
själv. Början: »Ädla skuggor, vördade
fäder, Sverges Hjeltar och Riddersmän» är
ett utomordentligt vackert uttryck för
Gustav III :s personliga känslor för de
svenska anorna. Med bönen »Gifven friheten
lif igen» bryter Kellgrens eget patos
igenom, och den följande besvärjelsen
innebär egentligen en ständig stegring av detta
frihetstema:
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
