Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska trädgårdskonsten. Marginalnotiser i ett praktverk. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf N ii s s t r ö m
framför ena huvudfasaden genom en serie
av terrasser och monumentaltrappor, från
vars krön värden och hans gäster bekvämt
kunna överblicka anläggningens
kalligra-fiskt sköna nät av rikmönstrade figurer.
Man kommer, när man ser dylika
1600-talsträdgårdar, t. ex. i Suecians
paradbilder av stormaktstidens yverborna pompa,
att erinra sig de samtida barocktaken
i de stora slottssalarna med deras yppiga
stuckatur, dignande av akantusrankor,
kandelabermotiv, kartuscher och
musslor. Det är i stort sett samma dekorativa
mönster som vändes upp och ner och
lägges ut över trädgårdsmarken med
takens grisaille omsatt i terrängens verdure
— holländaren Vredeman de Vries’ ytterst
populära mönsterstickserier kunde med lika
framgång användas för bägge dessa
uppgifter. Broderiparterrer och boskéer
samordnas i ett rutnät, lika regelbundet som
kasetterna i ett palatstak eller kvarteren
i en samtida stadsplan med dess
kvadratiska regularitet, dess diagonalgator och
stjärnplatser, längs vilka symmetriska
fasader löpa som väggar kring ett noga
avvägt friluftsrum. I detta strängt
exerse-rade system av varandra avlösande
rumsbildningar, som gärna arbeta med
kontrasteffekter mellan öppet och slutet, mellan
vilande och stegrande volymer, kasta
fontäner och kaskader in ett element av
dynamiskt pulserande liv, och inkarnerad i
statyer av marmor eller vitmålat trä
kråmar sig den antika gudaskaran i
martialiskt eller vällustigt majestät längs
balustrader, trappor och gångar.
Med barocken inträder en förskjutning
av trädgårdens rytm. Anläggningens
mittpunkt blir ej längre dess kompositionella
focus; de många avskilda
rumsbildningarna samordnas i en större sådan, den
monumentalt vidgade parterren, vilken i sin
tur orienteras mot slottet, i vars mittaxel
huvudblickpunkten tänkes ligga och
varifrån sikten öppnar sig mot en sirligt ord-
nad vy, som via terrasserna och trapporna
i förgrunden, parterren med dess broderier
och platte-bandes i mellanplanet, kantad
av skuggande arkader eller häckar, och
boskéerna där bortom öppnar sig mot
fondens flyende horisont av ängar, kullar
eller sjö.
En sådan trädgårdsmiljö har sin
förutsättning i absolutismens och
suveränitetsidealets tidevarv, då slottsherrn —
under konungen — var en allom envålds
bjudande makt över en eller flera
kyrksocknar. I en sådan miljö skall man trippa
omkring i vitpudrad allongeperuk och
guldbroderad sammetsrock med
rosettprydd stav i handen och en svarvad
alexandrin eller en klassisk hexameter i
beredskap som replik på den sköna damens
förnumstiga sottiser. Man konstaterar
med välbehag, att trädgården är lika
ceremoniellt genomorganiserad som ens egen
fulländat hovfähiga tillvaro, att saxen
gjort sin tjänst med samma elegans à la
mode i broderier och boskéer som i ens
egen skräddares hand och att — låt oss ta
ett exempel från Rosersberg — herr
kanslipresidentens kolonnburna paviljong
ute i trädgårdskanalen, där 24 personer
samtidigt kunna intaga en festmåltid och
plötsligt drabbas av den surprisen, att
broarna till paviljongen med ens försvinna
och lämna de dinerande i en prekär
isolation, är — mon Dieu — ett ytterst
animerande litet skämt.
Den representativa paradmässigheten
och den ganska stela förkonstlingen i
stormaktsväldets trädgårdskultur, i sig själv
en adekvat avspegling av tidens allmänna
uppfattning av ett verkligt ståndsmässigt
savoir-vivre, nådde sin höjdpunkt och gick
mot sin undergång vid 1700-talets början.
Nu följde en tid av mera nyttobetonad,
mindre pretentiös trädgårdskonst, i vilken
fysiokratismen, utilismen och det alltmer
framträdande tredje ståndet blandade in
sina nyttiga rön och sin rätt sirliga men
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
