Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Racines Andromaque. Inledning och översättning av Ivar Harrie - Andromache, tragedi av Racine - Första akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, nej! Att ge ett barn sitt skydd trots fiendskapen,
ja, möta, om det krävs, ett Hellas under vapen
för blotta glädjen att sta bi en mor i nöd
utan att köpslå om en kärlek, som är död —
att offra allt — ja, mig — till hjälp åt den betryckte . . .
så handlar hjälten, som har ärvt sin faders rykte!
pyrrhus.
Andromache! Har ej Er vrede brunnit ut?
Är hatet evigt"? Och tar straffet aldrig slut?
Ja, jag har felat, gjort Er sorg och vedermöda,
spillt blod, som än i dag gör mina händer röda . . .
Men sen jag läste i Er blick, vad jag förbröt,
har jag betalat dyrt för varje tår Ni göt!
Besegrad, bunden i en hopplös kärleks boja,
lider jag värre nöd än den jag vållat Troia.
Tror Ni ej jag förtärs, när samvetskvalen slå,
av eld, mer svidande ån den jag tände då?
All sorg, all fåfäng glöd, all ovisshetens plåga . . .
ack, all min grymhet ger Ni mig igen med råga!
Prinsessa, mer än nog ha vi förföljt varann.
Split höves ej de två, som Grekland lyst i bann.
Säg blott, att icke all förhoppning är förgäves!
Jag tar mig an Er son, som egen, om det kräves,
jag blir hans lärare i hämndekrigets värv, —
Grekland skall böta hårt för Ert och mitt fördärv!
Er blick kan liva mig att göra allt, prinsessa.
Ert fallna kungahus kan lyfta än sin hjässa.
På samma plats, där jag stack Ilion i brand,
skall Hektors son bli krönt till konung av min hand!
Andromache
Ack, fresta ej med flärd, som människor berömma!
Det var på Hektors tid, vi hade lov att drömma.
Nej, helga murar, Ni bli aldrig resta mer,
när ej min make, när ej Hektor frälste Er.
På glans och lycka få vi icke längre tänka:
vi be om fristad åt en gosse och en änka,
där vi få gråta ut vår sorg som blev för tung,
långt bort från grekerna — och långt från Er, min kung.
Det blir vår ofård, att Ni älskar Hektors maka.
Vänd om i tid! Gå till Hermione tillbaka!
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
