Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Sallberg. En svensk grafiker. Av Nils Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Sallberg
Mor. I♀32.
utvecklingsfas. Det blåser kubistiska vindar
i världen, och Sallberg röner också i någon
mån inflytande av den nya inställningen. Han
överger sin realism och kommer nu in i ett
dekorativt skede, där han av sin konst begär
något annat än bara naturavbildningar. I en
rad av mezzotintablad timrar och bygger han
sig med hjälp av geometriserande plan fram
till en stark balans i kompositionen och en
fasthet i bildverkan, vilken senare aldrig
överger hans verk. Hans konstnärligt främsta sak
under denna tid är säkerligen bilden av
Kornhamnstorg, där den säkre kompositören och
den lyhörde poeten väl trivas inom samma
ram (utmärkta blomsterstilleben äro
inkomponerade i stadsvyen). Mezzotintans rika
valörmöjligheter tillvaratagas i ett 1924 färdigt
blad av S:‡ Nicolai kyrka.
I den följande tiden bli komposition och
valör aldrig förbisedda, men det som mest
odlas är dock linjen och strecket. Sallberg
röner ett visst, om än svagt inflytande från det
tidiga danska 1800-talsmåleriet med dess fina
verklighetssinne och dess sparsamma effekter.
Så intresseras han av den franske grafikern
Meryons genuina, grafiska inställning samt
slutligen av de moderna, engelska grafikernas
raffinerande linjeföring. Intrycken äro dock
icke huvudsaken. Det är under dessa år den
målmedvetna, personligt inställda grafikern
i Sallberg träder fram. Från det rent tekniska,
som redan är erövrat, vänder sig Sallberg
till det rent konstnärliga. På ett gediget och
lugnt sätt skrider arbetet vidare, och från
blad till blad klarnar den konstnärliga synen.
I kompositionen »Från ett fönster vid
Skeppsbron» tar han redan 1925 upp
problemet förgrundsmörker — bakgrundsljus, och i
en rad av studier driver han dessa problem
fram till definitiv lösning i bladen »I min
ateljé» och »En sjömanskrog», båda från
1928. Under denna tid blir Sallberg förresten
en av våra bästa skildrare av Stockholm,
staden vid vattnen (»Riddarhustorget», Fören.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
