Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Halfdan Strøm. Av Charles Kent - P. B. Shelley: Sång till västanvinden. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ch arles Ke n t
av hans seneste billeder »Genert» fra
1932 tenke maleren til, stående foran
biidet og iferd med å forevige den lille piken,
som imidlertid slett ikke føler sig vel ved
å sitte aktmodell, selv om det er på
moréns fang.
En særlig omtale fortjener Strøms
land-skapsbilleder fra 1920-årene. Han har malt
en rekke norske fjord- och
fjeldlandska-per som betegner enda en ny erobring for
hans kunst; med sin dype mettede farve,
sin faste form og sin usentimentale
stemning står de på en plass for sig selv i nyere
norsk landskapsmaleri.
Man kan ikke avslutte en omtale av
professor Strøm, uten å nevne hans
lærer-gjerning. Som veileder for de unge har
han stadig bestrebt sig for å venne
eleverne til å se og male motiverne på en
personlig måte, ikke efter en upersonlig op-
skrift og allerminst efter en tilfeldig
herskende smagsretning. Den grenselinje han
uanfektet av slagord og mote trekker op,
går mellem god og dårlig kunst, ikke
mellem gammelt og nytt. Herved og ved sin
stilling som medlem av Nationalgalleriets
råd, av Bildende kunstneres styre og andre
korporationer har han dannet en gavnlig
motvekt imot all skadelig ensidighet i vårt
kunstliv. Hans elever holder av ham, og
modernisterne bruker av og til stygge ord
om ham. Selv går han uanfektet sin egen vei.
Når Halfdan Strøm nu falder for
alders-grensen som professor, vil han
forhåpent-lig få så meget bedre tid til å dyrke sin
egen kunst. Han står ennu i sin fulle kraft;
hans syn er like friskt og hans hjerte er
likeså varmt som da han for femti år
siden utstillet for første gang. Han har
sikkert verdier å skjenke oss ennu.
P. B. SHELLEY
SÅNG TILL VÄ STÅN VINDEN
O vilda Västan, andedräkt av Hösten,
vars närhet jagar bladen ned i död
likt andar, flyende besvärjarrösten —
en gul och svart och blek och hektiskt röd,
av pesten slagen hop: O du, som tager
de vingelätta frön, där livet sjöd,
från sol och luft till vinterns mörka dager
likt kroppar, myllade i jordens frid,
tills syster Vår all rymdens knoppar drager
på luftigt bete som en flock av kid,
trumpetar över drömtung jord och strör
all livets doft och färg kring fält och lid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
