- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
90

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sägner från en Kolmårdsgård. Av Prins Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prins Wilhelm

Myndiga, sträva och korthuggna ha
orden fallit, och nävarna, som styrt
egendomen, ha varit både starka och hårda.
Här fordrades kraftiga tag av den som
skulle ställa för folk och fä. Det var ingen
plats för veklingar och utstyrda
salongsdockor utan för barska karlar och rejält
kvinnfolk. Det är kanske därför
traditionen från flydda år ännu lever så stark på
platsen, den har haft hållbart virke att
bygga på, som stått sig genom tiderna.

Skiftande människoöden ha dragit
genom Rodgas en gång så praktfulla gemak.
Ägare ha gått och ägare ha kommit.
Gårdens historia är nära förknippad med
Hults bruk, till vilket Rodga ännu idag
hör. Men ingen av alla de figurer som
fört spiran över stället har gått till
eftervärlden med samma fängslande
påtaglighet som en viss Maria Magdalena
Eure-nia, gift första gången med köpmannen
Jakob Graver av holländsk härkomst och
andra gången med häradshövding
Christian Brandt. Hon överlevde sina båda
män och begrovs, tillika med dem, på
Rodga. I en backe med utsikt över sjön
ligger graven. Den är hägnad av en låg
stenmur, innanför vilken befolkningen
ännu för några tiotal år sedan endast
motvilligt satte fot, eftersom sådant ansågs
bringa olycka. Man och man emellan
viskades nämligen, att fru Graver stått i
förbund med den onde. En slät häll av
kolmårdsmarmor täcker hennes sista
vilorum, och på denna står en trekantig
minnessten med inskription. Där får man
bland annat veta att hon dog på gården
den 18 januari 1819 i en ålder av 89 år.

Hennes härkomst är höljd i dunkel, men
troligen stammar hon från någon
prästfamilj, dock icke från trakten kring Rodga.
Hennes porträtt hänger emellertid på
väggen i det s. k. spökrummet, och av detta
kan man göra sig en god föreställning
om hur den karska och hemlighetsfulla
husfrun såg ut. Hon framställes där som

en mogen kvinna med regelbundna fast
ganska grova drag. Näsan är stor,
ögonbrynen välvda. Den välformade munnen
verkar på en gång bestämd och sensuell.
På det lätt pudrade håret sitter en liten
kokett bindmössa, och över ena skuldran
faller en ringlande, brun lock, som
ytterligare förhöjer den yppiga barmens
vithet. Hon är klädd efter den tidens
preciösa mod i djupt urringad klänning med
fladdrande skär kappa kring axlarna,
som står hårt mot den helsvarta
bakgrunden.

På ömse sidor hänga porträtt av de båda
männen. Jakob Graver har ett kraftigt,
blodfullt ansikte, ur vilket ett par
nötbruna ögon blickar emot en med ett uttryck
av klokhet och välvilja. Christian Brandt
verkar däremot obetydlig, han ser
närmast sjuklig och betryckt ut. Det
påstås att han varit barnens ombud vid
arvskiftet efter Graver och därvid till
den grad låtit sig tjusas av den
företagsamma änkan, att han icke blott hjälpt
henne att bedraga barnen på deras arv
utan också kort därefter gift sig med
henne.

Den förste mannen skall ha varit mäkta
förmögen. Det var han som verkställde
ombyggnaden av gården och lät pryda
väggarna med praktfulla
gyllenläderstapeter, varav en del ännu finnas i behåll.
Från hans tid stamma också matsalens
lustiga väggmålningar och dörröverstycken.
De förra skola föreställa Dardanellerna,
men att konstnären aldrig varit på ort och
ställe är säkert. Pännåerna lära återge en
del av de silversaker som tillhört
Gra-verska släkten och som änkan påstås ha
tagit med sig i graven. Hon var nämligen
inte bara rik utan även snål och
missunnade t. o. m. sina egna barn deras rättmätiga
arv. Därför har hon aldrig fått någon
riktig ro utan spökar allt som oftast om
nätterna. Är hon vitklädd betyder det att
någonting angenämt kommer att hända

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free