Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Tre dikter. Av Karin Boye
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av karin BO YE
i.
Du är fröet och jag din mull.
Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.
Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En hemlig makt behöver i natt
allt liv jag haft.
Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.
Därför gör det så levande ont
ini mig nu.
Något växer och spränger mig:
käraste, du!
2.
Kunde jag följa dig långt bort,
längre än allt du vet,
ut i de yttersta rymdernas
världsensamhet,
där Vintergatan rullar
ett bjärt dött skum
och där du söker ett fäste
i hisnande rum...
Jag vet: det går inte.
Men när du stiger huttrande
blind ur ditt dop,
tvärsigenom rymden
ska jag möta ditt rop,
vara dig ny värme,
vara dig ny famn,
vara dig när i en annan värld
bland ting med ofött namn.
3.
Jag ser min hand:
ett tjockt blad,
krökt till skydd och lä,
en köttig kaktusblomma,
dunstande svalka i hettan,
värme i kvällens kyla.
Jag ser min hand:
klåfingrig,
en aldrig stilla råtta,
gnager och gnager,
lite här, lite där,
så broddén blir riktigt grann.
Jag ber bevekande
de djupets makter,
som formar och för den handen:
ge den plantans stillhet
och blomvis vila
för broddens skull, där den spirar.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
