Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Blickingberg—Borgmästaren. Olof Winnerstiand—-Chlestakov. Märta Ekström—Borgmästarinnan.
Seen ur Revisorn.
Från Stockholms teatrar
A v Ca rl G. Laurin
Fot. Almberg &• Preinitz.
Æ^yu KAN ICKE TRO, hur mycket
vatten de dricka, sade en gång
justitieombudsmannen om de häradshövdingar, som vid
hans besök icke hade sina papper riktigt i
ordning. Nervösa stjälpte de i sig glas på glas. I
Ryssland var det under gamla goda tiden
ibland så pass trassligt vid revisorernas
besök, att man nog behövde stärka sig med
kraftigare saker än vatten.
Den första pjäs, som gavs på
Dramatiska teatern under höstsäsongen, var
den klassiska komedien Revisorn av
Nicolaj Gogol. Den tillkom 1836 och är
således nära ett sekel gammal.
Det var visst Verner von Heidenstam som
skämtade med försöken att restaurera kyrkor
och slott, så att de skulle se ändå äldre ut.
»År 1892 gjordes detta gambia hus ändå
gamb-lare.» Nu anser man, att de gamla
komedierna ej äro tillräckligt roliga utan måste
bättras upp. Finns det ej plats för
regissörens fantasi i alla fall utan att författarens
mening helt åsidosättes? »Revisorn» hade här
uppsatts mycket förtjänstfullt och fantasirikt
av herr Alf Sjöberg, men som fars. Skall
man helt desavuera Gogol, som ansåg sitt
stycke för en komedi och med fullt fog var
mycket orolig och ängslig för att det
komiska skulle överdrivas ? Ligger det ej något
av vår tids groteska självbelåtenhet, och även
något litet av dess bristande uppfattning av
förra tiders intresse för det finare och mera
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
