Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a ti r i n
som riktigt och rätt var, något kvalmiga
stämningen på nattklubben lättade, då de tre
»rättfärdiga» framträdde och visade sig vara
ännu oläckrare. Det var opponenterna mot
»Guds gröna ängar», men jag är icke riktigt
säker, vilken av dem det var som sparkade
mulatten i underlivet och som nu skulle med
gammal svenskmannaheder rädda Sodom.
Även sådana som med rätt eller orätt
opponera mot kvinnans inträngande på alla
områden medgiva att man med verklig saknad
lägger märke till om de ej äro rentav i
majoritet i ett fall, nämligen i revyer. De
kunde gott ha varit fulltaligare i
»Domaredansen». I tablån »Collection Salomo» funnos
dock några praktexemplar. Det vore kanske
ofinkänsligt att här nämna namnet på den
förnämsta, den som enligt revyn kommit med
sina natt- och dagboksanteckningar. Hennes
egen diskretion är dock icke större än att hon
själv sätter ut sitt namn på sina
»anteckningar». Ur Tollie Zellmans välformade
mun föllo några elakheter av monumental
art. »Tystnad, det sa han var det allra
viktigaste för honom.» Det tycks vara därför
han så gärna satt i »tysta rummet». Det
kan knappast vara indiskret med en sådan
replik i en revy, ty tystnaden har blivit bruten,
och på hela planeten har det blivit en hel
del tal just om detta. Onödigt förefaller det
också vara att oroa sig över att f. d.
excellensen C. G. Ekman fick repetera sin
osanning för öppen ridå och att den, som ju
också var fallet i verkligheten, uttalades just
då han styrde statsskeppet. När den
överbevisade lögnaren ihärdigt »tycker ändå», får
man i den offentliga anständighetens namn ta
till med hårdhandskarna både i pressen och
i revyer med den, om man frånräknar detta
allvarliga »felsteg», i mycket så förtjänstfulle
statsmannen. Det var en »hemskt» rolig bild
med valen, som slök den politiska »figuren»,
och en verkningsfull tablå också ur
dekorationssynpunkt. Valen var som sig borde
riktigt olycksbådande.
Roande, och det både genom vad han hade
att säga och genom sättet på vilket det
sades, var Kalle Ekenskis—Valdemar Dalquist,
som hade den festliga föreläsningen om
Jerusalems dörrknackare med regler och råd
hur de borde bete sig. Han har humor, och
det gör gott i en revy, och redan hans
rösttimbre väcker våra förväntningar. Det kan ;
vara lämpligt hos en verkligt stor skämtare, >
att godheten, som här, lyser igenom.
126
Men det lyriskt-musikaliska fanns det för
litet av i »Domaredansen». Låt vara att
ordet har det största värdet i en revy, det
behövs dock att den skall »stå i ton», för att
använda en målarterm, att litet solrök eller
disighet ligger över landskapet och att ej
för litet toner smeka våra inre organ.
Musiken mildrar strävheten och elakheten och tar
bort mycket av det stötande; den kommer oss
att se litet vänligare på tillvarons
djävulskap. Men in summa blir det ett stort pius
för »Domaredansen». Skorviga huvuden
behöva skarp lut, heter det, och Erik
Lindorm har lutat och luttrat 1932 så, att han skall
ha varmt och uppriktigt tack.
Revyn på Södra Teatern Ett leende år av
Gösta Stevens och Kar de Mumma gav oss
något rätt uppfriskande. Det fanns ett och
annat fjolligt och även onödigt, men »summan
av kardemumman», som Carl Larsson
brukade säga, var positivt glädjande, så att om
skrattet ibland blev litet krampaktigt, var det
sannerligen icke på grund av konstlad glädje.
Det blev kanske litet för mycket av
draperidekorationer, men tygerna voro rentav
härliga i färg och kostymerna av Gueye oftast i
hög grad smakfulla och originella. När man
såg den så gott som nakna danserskan
Angelas sköna vita kropp avteckna sig mot den
svarta tygfonden, blev man litet ledsen och
sade sig: Hur många människokroppar äro
riktigt lyckade i gjutningen? Hur stor
procent av de till en miljard uppgående
kvinnfolken — om manfolken skola vi icke ens
tala — som nu leva på planeten, äro alldeles
lika Gud Faders Evaskapelse? Angela är icke
en ängel, som namnet tyckes antyda, utan
lyckligtvis en svensk ung kvinna, som fått de
mystiska och riktiga skönhetsmåtten från topp
till tå, ansiktet nästan inberäknat.
Thor Modéens ursvenske konferencier
hade trygghet och en personligt färgad humor,
och inledningen till det hela med hans
rek-torskap och upprop visade vad en rätt skött
skolundervisning kan ge, dess enda fel var
detsamma som smörgåsbordets: att komma
med det bästa först.
I hela världen anses härmning av aktörer
och aktriser vara ett speciellt roande nummer.
Men ligger det icke något halvt otillåtet i
att knycka och förlöjliga det mest
individuella, nämligen rösten hos en låt vara
offentlig person? Nils Lundell ville visa, hur An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
