Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Eino Leino och »Helkavirsiä». Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modell till medalj av Felix Ny l u n d.
Förlags-A.-B. Otava. Helsingfors.
Eino Leino och » H e l k av ir s iä
Av Arvid Mörne
UNO LEINO (LÖNNBOHM), född
1878, död 1926, är vid sidan av Aleksis Kivi
(Stenvall) den originellaste diktarbegåvning
den finska litteraturen har att uppvisa. Han
tillhör de nyskapande diktarnas fåtaliga
släkte och fick länge dela dessas vanliga lott att
bli ställd i skuggan till förmån för
talangerna, som bjödo på lättare tillgängliga verk
och medvetet eller omedvetet anpassade sig
efter tiden och miljöen. För Eino Leinos
vidkommande gäller detta framför allt den
i hans unga år (1903) utkomna
balladcykeln Helkavirsiä, första delen, som då icke
tillnärmelsevis rönte den uppskattning den
är förtjänt av.
Helkavirsiä’s andra cykel såg dagen år
1916. Vid den tidpunkten var Eino Leinos
rykte stadgat. En ny generation hade trätt
till, och man hade begynt att sätta ett högt
värde på hans verk, i all synnerhet hans
bestickande vackra lyrik. Hans förmåga att
skapa fram dikter utan möda var
fenomenal, hans språkmelodier sjöngo sig själva.
Och han behärskade suveränt den germanska
lyrikens olika metra och rimflätningar, för
vilka det finska språket i grunden icke låg
väl till och som de föregående
diktargene-rationerna under stora ansträngningar
småningom hade gjort brukbara. Men fastän Eino
Leino ägde denna lysande formbegåvning,
blevo hans verk just i formellt hänseende sällan
så genomgående starka han kunde ha gjort
dem. Han var en bohemnatur, glad, god,
fördomsfri och generös också i det hänseendet
att han oavbrutet strödde omkring sig lyrik,
berättande dikter, sagor, novellsamlingar,
romancykler, skådespel, essayer, bok- och
teaterkritiker, översättningsarbeten av stora
mått, utan att i regeln hinna granska och
sovra vad han lät trycka. Denna
massproduktion — han har givit ut i det närmaste åttio
arbeten — uppvisar alla värdegrader mellan
ypperligt och underhaltigt. Och även inom
hans diktnings centrala område, lyriken, kan
man se huruledes lättheten att trolla fram
vers förleder honom att gjuta ut de mest
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
