Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Eino Leino och »Helkavirsiä». Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E in o L e i n o o c Ii »Hel k avi rsiä»
Ei no Le in o. Oljemålning av Antti F av c ti. 1922.
Ateneum i Helsingfors.
mänskliga livets problem. Den symbolik han
vill lägga in i de ståtligt skildrade
sammandrabbningarna mellan makter och
väldigheter blir ofta grund eller på något vis oklar.
Vidare ha från folkdikten överförda
legendariska motiv spelat in i dessa ballader
och skänkt deras författare stoffet till några
av hans skönaste skapelser. I djärva
nydikt-ningar överför han den helige Göran och den
heliga Katarina på finsk mark (»Pyhä
Yr-jänä» och »Sininen risti» — Det blå
korset). I »Herramme Vapahtajamme» (Vår
Herre Frälsaren) låter han Jesus vandra
genom en finsk ödemarksby och skapar här av
lån från folkdiktens legendstoff några
mycket originella scener. Men även folksägnens
och den historiska traditionens motivkrets har
Leino beskattat. Birkarlarnes Lapplandsresor
utgöra, för att nämna ett exempel, en
nödvändig bakgrund för hans ballad om den
lapske trälen. Och balladen om förrädaren
Räikkö Räähkä har sin historiska
förutsättning i de finska nordösterbottningarnas
många härjningståg till de »ryska»
karelar-nas byar, som framkallade ödesdigra
motbe-sök av dessa dåförtiden hjärtligt hatade
stamfränder.
Det är emellertid från en rent innehållslig
synpunkt som Eino Leinos grepp i olika
motivkällor ge anledning till ett utredande
studium. Om några för balladernas
konstnärliga utformning betydelsefulla förebilder i
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
