Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Johansson. En skånsk målare. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Johansson
Johansson utmärkande, men för moderna
målare sällsynt egenskap betonas, nämligen
viljan och — märk väl — förmågan att
åstadkomma porträtt som, på samma
gång de äro gott måleri, också giva
modellens både yttre och »inre» karaktär.
En rad porträttmålningar alltifrån det
tidiga kamratporträttet av 1911 till det
Ragnar Josephsonska av 1932 vittnar om
denna Johanssons förmåga såsom målare
och psykolog. Höjdpunkten i Johanssons
porträttkonst hittills synes vara nådd i
bilden av bryggeridirektören Axel Andersson
i Lund. Konstnären betonar här modellens
massiva former och solida borgerlighet,
och den monumentala bredden och kraften
i målningssättet tolkar kongenialt
motsvarande egenskaper hos den avbildade. De
bastanta nävarna äro återgivna med
suverän förenkling, ansiktet är fast
modellerat i en kärv skala av bruna och
grågula toner, vilka bilda en lugn och sober
harmoni med dräktens mörkvioletta och
fondens varma och kalla grå.
Johansson står på höjden av sitt
konstnärsskap efter en sällsynt rätlinjig
utveckling, och han kan räkna sig till de få
konstnärer som passerat de moderna
riktningarnas smältdegel utan att ha förlorat
den för en målare viktigaste egenskapen
— att vara målare.
M u l e n mi d s o m m a r. 1929.
Professor Ragnar Josephson, Lund.
’SI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
