Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Det livgivande ordet. Av R. R. Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det livgivande ordet
Av R. R. Ek hind
<J> I
I AG LÄSER EN BOK som fängslar
/mig genom författarens egenartade styrka.
Långsamt, rädd att gå miste om minsta
skiftning i hans stämma, följer jag
raderna och känner det som drucke jag ett
kostbart vin. Småningom får jag
förnimmelsen att hans personlighet lösgör sig
från saken han behandlar och träder mot
mig oberoende av skriften. Jag känner
hans inflytande som en stark våg gående
direkt in i mitt bröst. Jag läser ännu, men
orden börja förlora konturerna och
förflyktigas; en kraft mäktigare än de, själva
deras ursprung, besöker mig i denna stund.
Långsamt lutar jag mig bakåt: boken
ligger nu på mitt bord lik en nyckel, som
jag just begagnat mig av för att öppna en
låda med viktiga dokument och ej mera
behöver. Under min hud bultar blodet
taktfast, liksom med målmedveten styrka.
Jag tycker mig se klart som i fullkomligt
dunstfri luft, min tanke är lik en ung
obesegrad brottare, och dock ser jag
egentligen ingenting och har lika litet ett
bestämt föremål för min tanke. Jag är blott
fylld intill huden av någonting betydande
och rikt. Det är något som tränger till
förlossning.
En författares alster — de ha i och för
sig ej större betydelse än de barocka
produkter en amatörsvarvare kan rada upp
på sina hyllor, och stundom äro de bara att
likna vid spånorna som ringla sig kring
svarvstolen. Högarna av detta krafs växa
och växa, och mannen kan drunkna i dem,
vilket ej är så ovanligt. Men medan han
så med barnsligt allvar eller kanske på
skämt fyller ut sina timmar, kan det
hända att en hemlighetsfull enhet börjar göra
sig förnimbar i de skiftande alstren. Ett
öde börjar arbeta. En bestämmelse
uppenbarar sig och leder med mystisk kraft
hans händer. Då äro hans verk ej mera
betydelselösa spillror. De ha dragit hans
väsen i ljuset och visat dess enhet. Han är
i dem och de i honom. Nu kunde de
egentligen undvaras, ty han är. Men då de
komma få de nödvändighetens storhet och
helgd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
