Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Richard Wagner. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rickard Wa g n e r
Festspel h ii set i Bayreuth. Askådareplatsen.
instrumentala klangerna äro bräddade av
yppigt välljud: klängen, klasar av toner,
och melodierna bära sånger av lust eller
trånsjuka. Sirénlåten har aldrig haft en
så överväldigande styrka som i Wagners
orkester, som tyckes återge sinnlighetens
hela förkrossande styrka, liksom dess
finaste, i andra former knappast
framställbara hemligheter. Denna musik går direkt
till nerverna; känsliga personer ha
kommit i rus, vånda och extas under inverkan
av vissa passager i Tristan och Isoide. Den
retning, Wagner erfor av parfymer, av
sammet, siden och pälsverk, av allt som
lyste, doftade och smekte i yttervärlden,
har på sinnesanalogins väg blivit
överflyttad till hans musik.
Det må vara tillåtet att här ett
ögonblick stanna inför Parsifal, slutkrönet i
hans väldiga verk, vilket även som hans
specifikt religiösa drama, som hans
ålderdoms Weihefestspiel, kastar ett
förklarande ljus över hans nu tilländalupna väg.
I Parsifal har frälsningsidén inklätts i den
kristna, av den romantiska medeltidssagan
utbildade symboliken; emellertid tillhör
uppfattningen om njutningsbegäret som
det ondas rot och om viljeförnekelsen, som
i kyskheten visar sin största makt, en mera
universell världsåskådning, tillhörande bl.
a. det indiska tänkandet, av vilket
Wagner mot slutet av sitt liv blev starkt gripen.
Även hans kärlek till Calderons dramer, som
han enligt sin självbiografi så varmt
beundrade, har satt sina spår i hans eget
katolska mysteriespel. Om viljeförnekelsen,
i den mån det gäller makt och rikedom, är
temat för Ringen, är den i Parsifal
sublimerad till övervinnandet av den köttsliga
lustan, till fullständigt osinnlig renhet.
Kyskhetsmotivet är än vidare mystiskt
förenat med frälsningsmotivet, i det att
Parsifal, som segrar över de sinnliga
frestelserna, därmed också löser den fläckade
Amfortas från hans skuld. Det kan ej
råda tvivel om att Wagner — trots vad man
sökt anföra däremot och även trots en
viss oklarhet i dramats anläggning och
huvudfigurens teckning — i Parsifal hyllar
en asketisk livsåskådning. Gemensamt för
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
