Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustav Lundbergs porträtt av Ludvig XV och Maria Leczynska. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Lundh er g s porträtt av Ludvig XV
ock Maria Leczynska
Av Gunnar IV. Lim db er g
till »la reine du pastel». Den unge La Tour,
han som några decennier senare skulle
fullända pastelltekniken och på ett genialt
sätt höja genren till virtuost mästerskap,
drömde redan som sextonåring i sin
ärelystnad om att få gifta sig med den
femtioåriga och långt ifrån vackra
pastellmålarinnan. Om det också är en stor
orättvisa att säga, att oljeporträttet nu blev
omodernt, så är det dock ingen överdrift
att påstå, att pastellen blev högst à la mode.
Gustav Lundberg fattade raskt
omsvängningen i tidens smakriktning och gav
sig pastellmåleriet i våld. Han blev
Rosal-bas elev, varom han berättar i sin på
ålderdomen nedskrivna, ännu otryckta
självbiografi i Uppsala universitetsbibliotek.
Han omtalar även att vår dåvarande
ambassadör, den charmante greve Erik
Sparre, protegerade honom samt att
det i studierna gick framåt, »hwartil bidrog
ock mycket den kunskap jag förwärfde i
Pastel Målning, genom bekantskap med
Mademoiselle Rosa Alba Carrière, som då
war nyligen kommen ifrån Venedig,
öfver-alt känder för ganska habil. Hennes
besynnerliga Method att måla i Pastel,
tilllika med de Portraiter jag såg (av) henne
intog alldeles min hog. Jag öfvergav
Pän-selen och begynte måla i Pastel,
hwarige-nom jag alt mer och mer blef känder, och
hade den nåden att blifwa kallader till att
måla Drottningen, Konung Ludvic den
15 :des gemål.» Det finnes all anledning att
förmoda, att Rosalba såsom lärare till
Lundberg talat med honom om en av sina
svenska artistvänner, den Stockholmske
guldsmedssonen Georg Schröder. De två
/Jj AN BEHÖVER KNAPPAST
studera vår svenska 1700-tals konst
synnerligen ingående för att lägga märke till
och häpna över dess enastående
expansionskraft. Huru många av tidens
konstnärer trädde icke under åratal i tjänst
hos främmande suveräner och vunno
verkligt stor berömmelse ute i Europa. På
den tiden upprätthöllo vi konstnärliga
förbindelser såväl med London, Paris och
München som med Venedig och Wien. De
värdefullaste landvinningarna gjordes utan
tvivel i Frankrike, och de framgångar en
Boit, en Lundberg, en Roslin, en Hall, en
Lafrensen och en Wertmüller hade i den
franska huvudstaden voro lika välkända
som välförtjänta.
När Gustav Lundberg på våren 1717
— året innan Karl XII stupade — anlände
till Paris, var han en tjugotvå års yngling,
som rest dit för att fortsätta sin utbildning
till porträttmålare i tidens traditionella
stil. Han började sina studier i Rigauds
och Largillières atelieer. och de få tidiga
oljesaker av hans hand, som äro kända,
visa tydliga intryck från dessa mästare.
Men modets nycker och skiftningar
behärskas av ingen — allraminst inom
konsten.
Under sin nästan triumfartade sejour i
Paris vid 1720-talets början lyckades f. d.
spetsknypplerskan och
miniatyrmålarinnan, venetianskan Rosalba Carriera
lan-cera eller kanske rättare sagt popularisera
pastellbilden i ovanligt hög grad. Hennes
succé var rent otrolig. La diva Rosalba
valdes snabbt in i franska konstakademien,
och av parisarna korades hon enhälligt
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
