Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett porträtthistoriskt monumentalverk. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömbom
N. Sehillmark: Anders Johan
Nordenskiöld.
Herr Ensio Bergroth, Helsingfors.
Den romantiska tidens bästa finska
målar-begåvningar, Alexander Lauréus och G. W.
Finnberg, gingo praktiskt taget upp i den
svenska konsten. Å andra sidan ägnade Karl
Petter Mazèr, den sällsamme och högt
begåvade svenske målaren, ett par produktiva år
åt konstlivet i Finland, där han bl. a. utförde
J. L. Runebergs porträtt. Och från Sverige
kom 1817 Johan Erik Lindh, som under den
följande mansåldern skulle bli landets mest
anlitade porträttmålare.
Från 1800-talets mitt, då många finska
ädlingar beklädde framstående militära och civila
ställningar i Ryssland, möta vi åtskilliga verk
av de Peterburgska porträttmålarna. Påfallande
är emellertid, att något ryskt inflytande
knappast avsätter sig i den finländska
kulturtraditionen, icke ens under dessa kritiska år, då
landets nationella konstutveckling ännu ej
nått samlad växtkraft.
Det är till denna tidpunkt dr Meinander
begränsat sin framställning. Det är också då
som det konstnärliga porträttets
kulturhistoriska betydelse börjar upphöra, samtidigt med
att fotografien övertar dess praktiska roll.
Ungefär samtidigt övertas porträttets
konstnärliga ledarställning av andra fack:
landskapet, folklivsskildringen, historiemåleriet.
Därmed är ett stort och ganska
sammanhängande kapitel avslutat i landets kulturhistoria.
Dr Meinanders framställning är bred och
tung och ej helt fri från en viss stilens
knott-righet. Den äger tillika värdighet och kraft,
och under all beskrivande saklighet känner
man ej blott stommen av lärdom utan också
kärleken till ämnet.
En ingående granskning av ett så
omfattande verk skulle helt naturligt ge rum för
åtskilliga sakliga detaljanmärkningar. Här
finnes blott anledning att peka på vissa
allmänna egenheter. Författarens benägenhet
att göra en bestämd kulturhistorisk boskillnad
mellan svenskt och finländskt är både ur
nationell och vetenskaplig synpunkt alldeles
juste. I vissa fall torde dock framställningen
ha vunnit på att det faktiska
sammanhanget inom högre-stånds-kulturen något
starkare betonats.
Svårigheterna att komparativt behärska det
väldiga materialet äro på porträttforskningens
område ännu mycket kännbara. De göra sig
också här ibland påminta i form av felaktiga
originalbestämningar eller
konstnärsattribu-tioner. Enstaka kritiska naiviteter skämma
på ett fullkomligt onödigt vis
framställningen, t. ex. i ett sådant fall, där ett alldeles
påtagligt damporträtt på allvar diskuteras
som en eventuell bild av Gustav Mauritz
Armfelt. De errata, som påträffas här, äro
dock varken flera eller grövre än att förf.
lätt skulle kunnat i ett eftertryckt blad
neutralisera dem. Därmed skulle verkets mycket
stora förtjänster ännu tydligare framträda.
2 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
