Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Comédie-Française. Av Kjell Strömberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Comédie-Française
Rachel. Oljemålning av Édouard D u b uf e.
tiskt ormbo, så blev den nu betraktad som
en bonapartistisk smittohärd. För att
bättra upp affärerna lade man sig till med
ytterligare en seen, den efter en ny eldsvåda
1819 återuppbyggda Odéon, som nu
officiellt benämndes »le second
Théåtre-Fran-çais», i folkmun oftare kallad »la petite
Thalie». Alla nyheter prövades först på
denna experimentscen, innan de ansågos
värdiga att införlivas med den egentliga
nationalscenens repertoar. Men det var på
själva Comédie-Française som Théophile
Gautiers berömda röda väst lyste vid den
bullersamma Hernanipremiären 1830, då
Hugo slog sitt stora slag för det
romantiska dramat. Glädjen blev emellertid kort,
ty hans nästa pjäs, Le roi s’amusc,
förbjöds av den skuggrädde paraplykungen
— som väl ingen misstänkte för att roa
sig utanför lagens råmärken — efter en
enda föreställning, och den hann bli
populär som operalibretto till Verdis musik
under namn av Rigoletto, innan den kom
upp igen jämnt femtio år senare. Sina
flesta följande stycken gav Hugo till andra
teatrar, främst Pörte Saint-Martin, där
Frédérick Lemaitre och Marie Dorval
tillsammans höllo romantikens fana högt.
Om den stora Rachel mot trettiotalets
slut icke uppträtt som en räddande ängel
från skyn och gjutit nytt liv i den
klassiska repertoaren, är det fara värt att Co
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
