Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gustav Adolfs-litteratur. Av Wilhelm Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm Tham
vande intakt med människornas sinnen. Han
har blivit symbolen för deras stridande
kyrka, troshjälten, evangelismens martyr.
»Därför ärar det tyska folket den svenske
konungens minne.»
Det är om detta minne och dess firande
Per Pehrsson vill tala. Svenskstenen,
Lützen-kapellet, Gustav Adolfs-föreningarna passera
revy. Med entusiastens hela värme skildrar
han Gustav Adolfsfirandet förr och nu. Han
har med stor möda samlat in uppgifter om
Lützenpilgrimer i forna tider», och han har
noggrant exerperat de bevarade
besökslig-garna i väktarstugan vid Liitzen, från år 1837
till 1898, för att kunna namnge de svenskar,
som här ägnat ett ögonblick åt den store
konungens minne.
Dessa stickprov ur innehållet må räcka.
Lützenfondens minnesskrift över Gustav
Adolf innehåller som synes föga om den
svenske konungen själv. De spörsmål, som
behandlas, kunna i sista hand ej göra
anspråk på annat intresse än kuriositetens. Så
långt kan man väl ock betrakta dem med
jämnmod. Lützenboken vill ju ej vara ett
verk efter vetenskapliga linjer. Den är en
minnesskrift, helt betingad av sina
villkorliga förutsättningar. Men på en punkt må
en anmärkning riktas. Obönhörligen inställer
sig nämligen frågan, huruvida den bild,
författaren ger av Gustav Adolfs-uppskattningen
i Tyskland, är fullt riktig. Pastor Silva är
ett exempel, men är exemplet allmängiltigt?
Förvisso ej ! Författaren synes i någon mån
ha begått misstaget att blanda samman
personliga minnen med historiska ting.
Lützen-festernas minnestal ha satt alltför djupa spår
i hans skildring. Det finns ingen anledning
att längre upprätthålla helgonlegendernas
aspekter i detta fall. Droysens något fientliga
Gustav Adolfs-uppfattning är säkerligen
ännu utslagsgivande inom stora kretsar. »Det
tyska folket» av dags dato har, i den mån
det överhuvud intresserar sig för spörsmålet
Gustav Adolf, troligen lika stark benägenhet
att tala om »erövraren och inkräktaren» som
om »troshjälten». Teckningen hade blivit
sannare och verkningsfullare, om även
dissonanserna beretts plats däri. Som det nu är, står
arbetet onekligen i släkt med den panegyrik,
som under århundradens pliktmätigt
upprepade minnesfester gjort sitt bästa att
åtskilligt fjärma oss från Gustav Adolfs gestalt.
Det bör ej ha varit Per Pehrsson
främmande, att även Gustav Adolf, liksom de flesta
andra av historiens store, blivit mycket olika
bedömd, och att litteraturen om honom
avspeglar de mest skiftande partiståndpunkter.
Här i Sverige var man länge hågad att
betrakta det svenska stormaktsväldets
grundläggning såsom ett avsteg från det nationella
livets sunda utveckling. Åsikten har ännu
förfäktare. Stormaktstiden är för dem en
visserligen lysande men ur
utvecklingssynpunkter värdelös epok.
Den som först vände sig mot denna
uppfattning var Harald Hjärne. Det är väl
därför ej heller en tillfällighet, att utgivaren av
Harald Hjärnes skrifter lät publicera hans
Gustav Adolfsessayer förra året, till
trehundraårsjubileet. »Gustaf Adolf,
protestantismens förkämpe» (1901) har bildat epok i
uppfattningen av Gustav Adolfs gärning. Det är
en enda gensaga mot den ovan antydda
åskådningen. Gustav Adolfs strider, menar
Hjärne, voro en fortsättning av Sveriges
kamp för politisk och religiös frihet,
betingade av de förhållanden, under vilka
konungen besteg sin svenska tron. I själva
verket sökte Gustav Adolf i sista hand blott
trygghet för det fredliga
återuppbyggnadsarbetet och danandet av en ny samhällsordning.
Starkt framhäver Hjärne kulturmomentet i
Gustav Adolfs regering. Få svenska
konungar ha som han haft blicken öppen för
betydelsen av landvinningar även i andens
värld, och krigspolitiken uteslöt ingalunda
betydande gärningar på detta område.
Hjärnes uppfattning har tagits om hand
av en rad yngre forskare, som ytterligare ut-
Per Pehrsson: Lützenboken. Stiftelsen Lützenfondens minnesskrift. Stockholm 1932. Diakonistyrelsens förlag.
Harald Hjärne: Gustaf Adolf och andra svenska minnen (Samlade skrifter II). Stockholm 1932. A.
Bonniers förlag.
Nils Ahnlund: Kring Gustav Adolf. Stockholm 1930. Hugo Gebers förlag.
Nils Ahnlund: Gustav Adolf den store. Stockholm 1932. Diakonistyrelsens förlag.
Generalstaken: Gustav II Adolf. Minnesskrift på 300-årsdagen av slaget vid Lutzen. Stockholm 1932
Hasse W. Tullbergs förlag.
Sixten Strömbom: lconographia Gustavi Adolphi. Ilolmiæ 1932. Nordisk Rotogravyr,
Eirik Hornborg: A’onung Gustav II Adolf. Helsingfors 1932. Holger Schildts förlag.
Katalog över Gustav II Adolfs utställningen i Nordiska Museets hall 1632—1932. Uppsala 1932,
Almquist & Wiksell.
TTë"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
