Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kult ti ren dr äldre än människan
Chou-Kou-Tien - grottan sedd från nordost.
ipparion sinense, som saknas vid Chou
Kou Tien, anses Ni Ho Wän vara den
äldre av de två bildningarna.
Då Ni Ho Wän-faunan är med
säkerhet bestämd till tertiärtidens allra sista
del, yngsta pliocen, blir det sålunda klart,
att Chou Kou Tien-grottans fauna levde
under kvartärtidens allra första del.
Men låt oss nu vända oss till det som
här är vår huvudsak, hominiden
Sinanthropus. Upptäckten av denna uråldriga
medlem av vår familj är en helt romantisk
historia.
Under sin utgrävning 1923 insamlade
Zdansky det material, i vilket han 1926
fann två människolika tänder.
Den 16 april 1927 började en annan av
Wimans lärjungar, doktor Birger Bohlin,
anställd av det triumvirat av kinesiska och
amerikanska institutioner som jag ovan
skildrat, sin utgrävningskampanj, och den
16 oktober samma år fann han den
kindtand, på vilken professorn i anatomi vid
Peking Union Medical College, Davidson
Black, grundade släktet Sinanthropus med
arten pekinensis.
1928 gjorde Bohlin vidare fynd,
däribland fragment av underkäken, och den
2 december 1929 fann den kinesiske
geologen Pei det viktigaste av allt, en nästan
fullständig hjärnskål. Materialet består nu
av två goda och några fragmentariska
skallar, flera underkäkar och en mängd
lösa tänder.
Detta material överträffar i riklighet
vida alla andra fynd av människans
släktingar äldre än Neandertalarens tid. Det
är sålunda möjligt att bilda sig en fullt
klar och säker bild av
Sinanthropus-skallens form. I mångt och mycket erinrar
den om neandertalmänniskans kranium:
samma platta skalltak, samma låga,
sluttande panna, samma väldiga
ögonbrynsbågar, samma framskjutande käkparti och
saknad av det för människan
karakteristiska hakutskottet. Men alla dessa
karaktärer äro hos Sinanthropus kraftigare
utvecklade än hos Neandertalaren, särskilt
äro ögonbrynsbågarna rent fantastiskt
förtjockade på ett sätt, som åt denna hominid
måste ha givit ett mycket dystert
blickande, djuriskt ansikte.
I fråga om kranialbenens massiva
tjocklek erinrar »Pekingmänniskan» mest om
den ytterst tjockskalliga Eoanthropus från
södra England. Men i många andra ka-
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
