Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ku 11 u r e n är äldre än människan
Uttänja vi detta till att omfatta hela vårt
stamträd med alla dess sidogrenar ner till
den i tiden ytterst avlägsna form,
levande långt nere i tertiärtiden, med vilken den
begynnande hominidgruppen skilde sig
från de människolika apornas huvudstam,
då är förvisso även Sinanthropus en
människotyp, om än mycket avlägsen och lågt
stående, med många tydliga arv från de
ännu vida äldre förfäderna bland
urantro-poiderna.
Men en sådan expansion av
människotypen skulle endast leda till oklarhet och
förvirring. Den skulle för övrigt strida
mot all praxis i den biologiska
namngiv-ringen.
Enbart det faktum att Sinanthropus fått
ett eget släktnamn visar med bestämdhet
detta.
Helt populärt och visuellt lättfattligt ber
jag att få karakterisera situationen på
följande sätt. De fossila hominiderna äro
kända endast genom skelettfynd, vilka
tendera till att markera det generellt
människolika. Kunde vi tänka oss att vi hade
möjlighet att se exempelvis en
Sinanthropus livslevande, är jag viss att aptypen
hos honom skulle framträda mycket
skarpare än vad som framgår enbart av
kraniematerialet.
Eller tillåt mig att fullfölja denna
groteska bild ännu ett stycke. Föreställ Er
att på vänster sida stode några
representanter för de olika människoraserna: en
europé, en mongol, en neger och en
australier, och att på andra sidan stode
livslevande hominider. en neandertalare, en
hei-delbergare, en Sinanthropus och kanske
längst borta på en anspråkslös plats en
Australopithecus. Jag är viss att Ert
votum skulle bli absolut enhälligt; mot alla
figurerna till vänster skulle Ni gärna
sträcka ut handen som till bröder, men
från de håriga, lågpannade, under väldiga
ögonbrynsbågar hotfullt blickande
gestalterna till höger, med deras haklösa, dju-
Un derkäke av sinanthropus.
riskt framskjutande nos, skulle Ni vända
Er bort med avsky och fruktan.
Jag är fullt på det klara med att detta
tankeexperiment är blott och bart en
visuell utformning av min egen uppfattning.
Men beträffande Sinanthropus har jag
ännu något ytterligare att tillägga. I sitt
senaste meddelande från
Sinanthropus-forskningens högborg i Peking fäster Dr.
Black uppmärksamheten på att vi hittills
funnit nästan endast kranierester av
Sinanthropus, men så gott som ingenting av
det övriga skelettet. Nu har man
emellertid träffat några få fotfalanger, och
dessa äro så skilda från människans tår
att Black funnit anledning uttala den
möjligheten att Sinanthropus’ fot skilde sig
mer från människans fot än vad fallet är
med deras händer. Genom helt andra fynd,
som vi strax skola komma till, kunna vi
sluta, att Sinanthropus-handen måste ha i
allt väsentligt liknat människans hand.
Då människans fot är en för henne
speciellt karakteristisk ombildning av
antro-poidfoten i riktning att tjäna den för
människan likaledes utmärkande snabba,
upprätta gången, är denna antydan av
synnerligt intresse. Men vi få ej glömma att
beträffande Sinanthropus-ioteris byggnad
det föreliggande materialet är
försvinnande obetydligt, varför vi måste avvakta nva
rikare fynd, innan några som helst
slutsatser kunna dragas.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
