Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturen är äldre än människan
Stenredskap från C h o u Kon T i e n.
Breuil helt till den tydning av föremålen
såsom obestridliga artefakter, vilken Pei
givit, och den franske forskaren anser, att
även en del föremål av horn och ben visa
spår av att ha brukats som verktyg.
Såväl Pei som Dr. Black och abbé Breuil
beskriva från de 1931 blottade fyndlagren
spår av kolnat trä och brända ben,
utvisande att Sinanthropus även tagit elden i
sin tjänst.
Mest sensationell var den upptäckt, som
gjordes av den erfarne paleolitforskaren
abbé Breuil, nämligen att den 7 m.
mäktiga »sanden», i vilken vi alla grävt, ej
är något annat än ett under geologiska
tidsåldrar urlakat asklager, som sålunda
talar ett mäktigt språk om långvarigheten
av Sinanthropus’ vistelse i grottan.
Det var i verkligheten i detta
»sandlager» som jag redan under de första
dagarna 1921 iakttog kvartsklingor, vilka hos
mig genom alla åren underhöll den tro på
en hominid, vilken nu sent omsider
triumferat.
Från den preliminära rapport, som
publicerats av Pei, visar jag här ett par
bilder av dessa primitiva stenredskap. Det
omedelbara intrycket är att vi här ha att
göra med utomordentligt enkla
stenredskap, som väl till sin typ snarast kunna
betecknas som eoliter. Teilhard och Pei
framhålla särskilt, att slagspåren i de fles-
ta fallen torde tillkommit under
redskapens användning och sålunda böra
betecknas såsom nötning. Men i några få fall
torde det verkligen vara fråga om ett
medvetet formande av stenarna innan de
tagits i bruk. De två författarna skriva: »De
som använde dessa verktyg hade redan
förvärvat en viss metod i att välja och
klyva stenar för diverse bruk. Men då de
gjorde detta, voro de ännu i allt
väsentligt beroende av det material, som de
brukade, tvingade att lvda materialets
egenskaper, snarare än att göra sig till herrar
däröver. Det är svårt att föreställa sig
mer primitiva metoder i händerna på
individer, som redan vant sig vid. eldens
bruk.»
Min vän Professor Teilhard tänker
sig tydligen dessa redskap såsom
tillhörande vad han kallar »en mänsklig
industri», och jag förstår att han där
följer den nära till hands liggande
tankegången att vi ha att göra med »människor» så
långt tillbaka i tiden som vi ha spår av
redskap och eld. Detta är naturligtvis en
rimlig position, men det är ju å andra
sidan uppenbart att Professor Teilhard
genast skall förstå och respektera min
ståndpunkt, då jag ovan förklarat, att jag med
»människa» menar Homo sapiens, eller
möjligen i vidsträcktaste omfattning alla
arterna av människosläktet, släktet Homo.
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
