Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Robert Owen och hans arbetsmyntfot. Ett hundraårsminne. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Owen och hans arbetsmy n t f o t
Strävan efter mänsklighetens förbättring
förenades därför med en from kult av
egennyttan.
I Robert Owens gärning finner man
många av tidens motsatta tendenser
förenade. Det har ju skrivits ofantligt
mycket om denne originelle och gåtfulle man.
Hans siste, svenske biograf A. Gjöres
kompletterar, trots en viss ensidighet, den
givna bilden på ett intresseväckande sätt.1
Selfmade kan Owen kallas i pregnant
betydelse. Han började med två tomma
händer. Som industriledare förskaffade han
sig efterhand en ofantlig förmögenhet och
därmed tillfälle till sociala experiment i
stor stil. Hans arbetarsamhälle vid New
Lanark, där han härskade som en kung
och en far, blev efterhand bekant som ett
mönster, känt vida utom Storbritanniens
gränser. Han hyllade i praktiken de höga
lönernas ekonomi tidigare än någon annan.
Lika stor betydelse tillmätte han dock de
principer han inpräntade för att leda sina
arbetare till dygd och lycka. Dit hörde
sådana lättfattliga regler som t. ex. »att
de för framtiden skulle sträva att lägga
i dagen samma livliga bemödande att
bereda varandra lycka och trevnad, som de
hittills gjort för att vålla varandra skada»
eller andra sanningar, vilkas uppfostrande
betydelse eftervärlden måhända ej skattar
lika högt som han själv.
Det avgörande kriteriet för samtid och
eftervärld på Owens geniala blick var
emellertid det lysande ekonomiska
resultatet. Som praktisk filantrop gjorde han
hemmet och ungdomens omvårdnad till
sin viktigaste kapitalplacering. Hans grepp
på bostadsfrågan, på undervisningen och
på barnarbetet, då för tiden ett kräftsår i
alla arbetarsamhällen, var i själva verket
överraskande modernt. Arbetseffektivite-
1 I en 1932 på Tidens förlag utgiven sakrik
och lättläst biografi Robert Owen och
kooperationens uppkomst.
ten och levnadsnivån slogo besökande med
förvåning. Bland de entusiaster, som
strömmade dit från när och fjärran,
märktes även en excentrisk och
verksam-hetslysten rysk storfurste, Nikolai
Pavlo-vitj, för eftervärlden mera känd såsom
kejsar Nikolai I. Denne blev vid ett besök
1816 så uppfylld av Owens
världsförbätt-rarplaner, att han ivrigt övertalade honom
att flytta över och på de storfurstliga
domänerna grunda ett mönstersamhälle av
ännu större mått. Owen föredrog att
stanna. Storfurstens världsförbättrarnit
lugnade sig som bekant även med åren rätt
grundligt. Kanske hade han blivit
skydds-vaccinerad. När han i dekabristerna ånyo
mötte entusiastiska samhällsförbättrare,
var hans hållning betydligt bistrare. Med
skäl hade han kunnat svara dem: et ego
in Arcadia. Episoden är märklig. Den
tycks ha gått historici av facket spårlöst
förbi. Ej ens i de utförliga biografier
över envåldshärskaren, där man kunde
vänta att finna något om hans
ungdomsintresse, meddelas det minsta om hans
besök hos den store filantropen och dennes
liberala mönstersamhälle.
Men Owen syftade högre än så. Med
egna krafter hade han arbetat sig upp till
en ställning, där han såg sig omgiven av
beundrare sådana som hertigen av Kent,
drottning Victorias fader, lörd Brougham,
James Mill m. fl. Självlärd hyste han det
mest obegränsade förtroende till de
filosofiska idéer som han ansåg vara sina egna,
men som han säkerligen under
uppväxtåren mottagit, då han tidvis slukade alla
böcker han kom åt. Då som nu framstod
det som en gåta, att massor av arbetare
måste gå utan sysselsättning, trots att
deras arbete skulle kunna avhjälpa mycken
nöd. I pengar och maskiner kom Owen
att se välståndets fiender. Han ville
därför grunda »kommuniteter» för att
uppfostra en mänsklighet utan dess
konstlade hjälpmedel och sammanhållen av ide-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
