- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
358

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Robert Owen och hans arbetsmyntfot. Ett hundraårsminne. Av Curt Rohtlieb - De trogna. Av E. N. Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Curt Rohtlieb

obetvingligt att lämna den verksamhet,
där han haft enastående framgång?

Den hos autodidakten naturliga
begränsningen i vyer förklarar ej detta till
fyllest, ej heller hans svaghet för att bliva
beundrad. Owen var en inkarnation av
motsatta tendenser, vilka nu under
rådande kris dyka upp i förvånande oförändrad
gestalt. Hans bana hade många förutsätt-

ningar, som föra tanken till vår egen tid.
Först och främst penningens faktiska
makt i en tid av traditionella livsformers
upplösning. Vidare misstron mot
penningen i en tid av ekonomisk förödelse och
masselände. Och slutligen övertron på en
absolut moral i samhällslivet, begriplig
efter en lång period av krig och våld, som
alstrat leda vid det förgångna.

DE TROGNA

/lv E. N. SÖDERBERG

I årens utförsbacke
käns mången börda tung,
som tryckte lätt vår nacke,
när kraften än var ung,

Likt åkerns ax vi vitna
för skördemannens tid,
för skröpliga och slitna
att tåga främst i strid

och även obenägna
att finna sant och rätt
det tuktlöst oförvägna
hos tidens unga ätt.

Men har vårt hjärta brunnit
för höga mål en gång,
som vi bekända funnit
i möda, bragd och sång,

så tro vi, att, fast färre
vi nu i ledet stå,
skall dock ej livets Herre
vår vapentjänst försmå.

När andens stridsfält mogna
till en förnyad skörd,
då gäller främst de trogna
Hans löftens vittnesbörd.

Är posten, där vi ställas,
för världen ringa blott,
sist skall dock domen fällas
ej efter slika mått.

Säll därför den som vägrar
att överge sin skans,
fast aftonrodnan lägrar
kring den sin avskedsglans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 6 06:45:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free