Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den nordiska rasen från social-antropologisk synpunkt. Av Gunnar Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska rasen
från social-antropologisk synpunkt
Av Gunnar Dahlberg
Jl APTER FRANSK-TYSKA
krigets slut och kejsardömets fall i
Frankrike gjordes ett kommunistiskt
revolutionsförsök, som misslyckades. Under det
sedermera rådande republikanska styret
utvecklade sig fram mot 90-talet en stark
antisemitism, som kulminerade i
Dreyfus-processen. I samband härmed uppstod en
agressivt nationalistisk rörelse, för vilken
Boulanger blev ledare. Analogin med
utvecklingen i Tyskland efter världskriget är
slående. Efter det tyska kejsardömets fall
gjordes ett kommunistiskt
revolutionsförsök. Sedermera uppstod så småningom en
antisemitisk och nationalistisk rörelse. Det
kanske blott var en tillfällighet, att denna
rörelse segrade i Tyskland men besegrades
i Frankrike.
Man får ju inte överskatta värdet av
historiska paralleller, och om man ser
närmare efter finner man ju i regel mer
eller mindre väsentliga olikheter. Medan
man i Frankrike var klart (eller om man
så vill oklart) nationalistisk, har den tyska
nationalismen anknutit till vetenskapliga
hypoteser och föreställningar om den
nordiska rasens överlägsna kvalitet. När jag
i det följande går att något diskutera
dessa föreställningar, vill jag emellertid
betona, att det väsentliga i den
nationalsocialistiska rörelsen i Tyskland i det avseende
det här är fråga om säkerligen är
nationalismen och att den rasbiologiska
ideologien nog endast är ett ornament, som man
använder för att få ett sken av vetenskap-
lig objektivitet över de åskådningar man
företräder. Även om man berövar rörelsen
det stöd, den anser sig ha av den
vetenskapliga rasforskningen, torde dess
karaktär därför ej ändras. Den djupare
mekanismen för rörelser av denna art är
naturligtvis svår att bedöma. Man har pekat på
att efter ett krigiskt nederlag
nationalismen äter sig inåt. Man behöver
syndabockar. Efter ett krig brukar hat mot judar
och frimurare blomstra upp. Man gör dem
ansvariga för det elände, som följt i
krigets spår. Om detta är riktigt, har
emellertid utvecklingen gått framåt. Man
hatar inte längre frimurare så mycket som
man gjorde förr.
Före världskriget talade man om en
germansk ras. Under världskriget
avskaffades termen, bl. a. därför att den erbjöd
alltför stor likhet med den engelska
benämningen på tyskar (germans). I anglosachsiska
bröst väckte uttrycket »germanische Rasse»
oangenäma känslor. Man började därför
använda uttrycket »nordische Rasse»
såsom varande mera neutral. På senare tid
har man i Tyskland funnit lämpligt att
i allt större utsträckning övergå till att
tala om arisk ras. I en befolkning med så
många brunögda och svarthåriga
individer och i en rörelse, där ledarens utseende
ej precis ger ett blont, nordiskt intryck, är
beteckningen arisk ras mera samlande än
uttrycket nordisk ras. När det gäller att
finna vetenskapligt stöd för den ariska
rasens överlägsenhet, faller man emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
