Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Martin. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar Hoppe
konst, som i sig rymmer nästan
oförklarliga motsättningar.
På fädernet härstammade Martin från
svenska bönder, men hans fader,
snickaremästaren Olof Martin, hade genom flit
och duglighet skapat sig en ansedd
ställning i Stockholm, där han beklädde
förtroendeposten som ålderman inom sitt skrå.
Modern, fru Ulrica, var född Haupt, och
äldre halvsyster till den sedermera så
berömde ebenisten Georg Haupt. Familjen
Haupt hade på 1660-talet flyttat in från
Bayern. Elias Martin hade alltså
konstnärligt påbrå från både fader och moder.
Han föddes den 18 mars 1739 i Sankt
Gertruds församling i staden mellan
broarna i Stockholm som den äldste av fyra
söner, och efter skolåren kom han i lära
hos sin fader, som seden den tiden var. Att
Elias redan mycket tidigt fick syssla med
teckning kan man sluta sig till av ett par
möbelritningar, som han signerat när han
endast var 11 år gammal. Konstnärer med
verkligt gry i sig bruka vara ganska
medvetna om sin läggning, och Elias Martins
dragning till målarkonsten manifesterade
sig genom att han snart nog övergav sin
faders verkstad och flyttade över till
äm-betsmålaren Friedrich Carl Schultz’, där
han hade bättre tillfälle att utbilda sina
anlag. Antagligen var det i Schultz’
verkstad som skeppsbyggaren, sedermera
amiralen P. H. af Chapman fann honom, när
denne våren 1763 kom över till Stockholm
från Sveaborg för att taga reda på ett par
yngre medhjälpare. Att Elias Martin
emellertid före sin vistelse på Sveaborg
sysslat med landskapsskildring och nått ganska
långt i denna konst, framgår bland annat
av en utsikt från Lejonbacken över
Helgeandsholmen och Mälaren, som han tecknat
1760, och i vilken hans fina valörsinne och
lyriska känslighet redan fått en fullt
adekvat form.
Med Chapman följde den unge
konstnären i juni 1763 på jakten Lediga Stunder
till Sveaborg, där han till en början
anställdes som ornamentsritare vid
örlogsflottan. Sveaborgs skapare, den blivande
fältmarskalken Augustin Ehrensvärd,
upptäckte snart Elias Martins verkliga
begåvning och tog honom om hand på alla
upptänkliga vis. Ehrensvärd var inte bara en
högt begåvad fästningsingenjör och strateg
utan också konstnär, som, trots att han
var upptagen av så mycket annat,
hade hunnit att utbilda sig till mera än
blott amatör. Själv hade han under
sina ungdomsår idkat konststudier i
Paris, och under hans insiktsfulla ledning fick
nu Martin bland annat utföra en serie
utsikter från fästningen. Han har själv flera
gånger vittnat om den stora tacksamhet i
vilken han stod till fältmarskalken och
sagt, att han lärt allt vad han kunde av
denne. Låt vara att detta är en av
Martins vanliga överdrifter, så ligger det
säkerligen åtskilligt av sanning i ett sådant
erkännande.
Elias Martin fick av Ehrensvärd
uppdraget att tjänstgöra som lärare i teckning
för officerskåren på Sveaborg och
undervisade även fältmarskalkens son, den
blivande amiralen och konstfilosofen Carl
August Ehrensvärd, med vilken han under
dessa år knöt en vänskap för livet. Att
det tämligen intima umgänget med
familjen Ehrensvärd och dennas närmaste
omgivning kom att spela en stor roll för
Martins utveckling även på andra områden än
det konstnärliga kan man väl taga för
givet.
Elias Martins dukar från Sveaborg
visa en för hans ungdom ovanlig mognad
och förfining, och även om man i dem
kan spåra Ehrensvärds inflytande, äro de
dock i hög grad anmärkningsvärda.
Stilistiskt karakteriseras de av den låga
horisonten med hög, fri himmel, den livliga,
pittoreska silhuetteringen med i skiftande
belysningar insatta byggnader och figurer
jämte en rik valörbildning, som tar väl
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
