Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sakrament. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENT
Av JOHANNES EDFELT
Många kvinnor glida oss som skugga,
töcken och overklighet förbi.
Lidelse, som söker själ, hur njugga
stunder hördes denna melodi,
som det är en magisk mening i;
som förkunnar, att du går till mötes
den förening, som av värde är:
besk besvikelse var detta skötes
gåva, och det hela en chimär —
kände du förtvivlat ofta här.
Men, väninna, när jag övergivet
sjönk till vila i din modersfamn,
var det som att dö, att råga livet,
plånas ut, bli fri från form och namn,
nå bestämningsort och räddningshamn.
Ofta när vi delat sakramentet,
har du skänkt förtroende och tröst
åt mitt främlingskap; och jag har känt det,
att den makt, som drog mig till ditt bröst,
var en omotståndlig, inre röst.
Vilka trakter ha vi genomströvat,
vilka dofter ha vi sedan känt?
Oss har dödens nära sorl bedövat,
stjärnor ha på höstens firmament
ofattbara valv och broar spänt.
Bräckliga förbund och blå siesta,
tråd, som spanns, är du för skör och fin?
— Syskonsjäl, låt oss, som sett det mesta
av en ångestvärlds förvridna grin,
nu vid midnatt dela bröd och vin.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
