Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En bokhandlarefamilj. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
»Dertill fordras arbete utan rast och ro,
sparsamhet och enkelhet i lefnadsvanor och böjelser,
hvilka finnas hos Adolf, men ännu icke hos
någon af oss; och mindre underligt är det; huru
många menniskor äro så sina egna herrar vid
24 års ålder, som vi?»
Han ändrade emellertid åsikt och visade
stort intresse för projektet.
Karl Otto Bonnier tillfogar:
Tanken var måhända för djärv! Adolf var
kanske, fastän den äldste och mognaste av de
tre, för mycket fantasimänniska. De två
yngre, mera realister och förståndsmänniskor,
vågade ej — och så föll Adolfs »Kongstanke».
*
Bröderna Albert och David Felix
Bonnier voro, när Adolf tog dem till sig, 1834
och 1836, respektive fjorton och fjorton och
ett halvt år gamla. Båda hade lusten och
fallenheten för yrket i blodet, och de fingo av
honom en grundlig undervisning i allt vad till
detsamma hör och utvecklade sig snart till
kunniga bokhandlare.
Felix var det yngsta av Gerhard och Ester
Bonniers tio barn. Tiden var — i detta fall
kan man säga gudskelov — ej inställd på
barnbegränsning. Han var tvivelsutan det mest
begåvade av barnen. »Men han hade», säger hans
brorson, »i sin läggning något av spetsig
kritiker, av, icke alltid godmodigt, kvickhuvud och
av skönhetsdyrkare.» Med honom kom
visserligen ett irrationellt och oberäkneligt, men också
ett genom kvickhet, spiritualitet och en
avväpnande humor högst fascinerande element in i
familjekretsen. En ömsesidig oövervinnelig
aversion mellan honom och den tåliga,
älskliga fru Esther gjorde emellertid samvaron i
hemmet mer och mer olidlig. Adolf sade
därför upp föreståndaren för sin boklåda i
Göteborg, och hösten 1842 installerar sig Felix
där som dess chef. Ända från denna tid och
till hans död, 1881, föres mellan honom och
bröderna i Stockholm en livlig brevväxling.
Man förstår av de rikliga citaten ur den
förres brev, som alla finnas i behåll, att de för
Karl Otto Bonnier blivit incitamentet till den
stora krönikan. Det vore synd att påstå, att
affärsförbindelserna bröderna emellan förlöpte
lugnt och jämnt; det gnisslade betydligt, för
att ej säga betänkligt, många gånger, det
växlades bittra anklagelser, och Felix beklagar sig
över brödernas fula översittarbrev, men blo-
det förblev dock tjockare än vattnet;
familjekärleken fortlevde och blev till slut
allena-rådande.
Redan i Stockholm hade Adolf klagat över
Felix’ tjänstgöring i boklådan och tillhållit
honom att offra mera åt Morfeus och mindre
åt De la Croix. I Göteborg kom den unge
vackre och begåvade bokhandlaren genast in
i de kretsar där man roade sig, och trivdes
som fisk i vatten. Han bjudes flitigt på baler
och supéer och beskriver ofta dylika
tillställningar i breven:
— der var trefligt må du tro. Det var blott
att dansa, leka, göra tablåer, upptåg och åter
dansa. Kl. 12 fick man Soupé — splendid; Vin
i öfverflöd, tårtor etc. etc. och kl. 2 kaffe. Kl. 3
på morgonqvisten begaf man sig hem, O
lycksalighet med sin dam under armen att gå med henne
i den tysta månklara natten vertrauliche Worte
der Liebe flüsternd peut ön étre pius heureux?
När Adolf uppmanar honom att redovisa
och skicka pengar svarar han: »Hvar taga dem
ifrån?» — Och så tröstar han med att han
»sans me flatter» kommer att bli Göteborgs
primus som valsör: »Den virtuositet i Valsen,
till hvilken jag hunnit upp, är verkligen ohne
Ihres Gleichen». Han berättar att han
kommer sent hem »från att polkera, repetera,
soufflera, med mera. Polkan är en syperb
treflig dans och kommer visst att göra en fureur
monstre». Han ger Albert i uppdrag att för
intill 50 Rdr Riksg. ropa in en mängd fina
gamla vapen på en auktion i Stockholm.
Förskräcks nu inte, ryck inte så otåligt på Dig,
utstöt så lagom med epiteter! ... Hvad det
»onyttiga bortvräkandet af så mycket pengar»
beträffar, så kan du väl unna mig min fantaisie ...
När Oscar I besökte Göteborg berättar
Felix:
Gentilt var här i Gbg de där dagarne. Mina
enskilda fönster voro naturligtvis på det
smakfullaste eklärerade medelst små pyramider, rikt
öfversådda med blommor, men fattigt med
stearinljus. »Det är så roligt då det är trefligt i
stån.»
Hans omdöme om staden och dess
invånare är emellertid lika växlande som hans
lynne. När han en gång varit på besök i
Stockholm säger han, att han vid hemkomsten
var så led åt båda, att han gärna sålt dem
till vem som helst och ändå gett pengar till
för att bli av med dem.
Men en annan gång heter det:
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0550.html
