Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den varviga leran som geologisk tidmätare. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Sö r lin
gerserier på ända till 150 meters mäktighet,
vilka böra fotograferas och mätas så långt
sig göra låter.
De Geers plan är nu att söka
åstadkomma ett samarbete mellan
lerkrono-logiskt bildade geologer i skilda
världsdelar för metodiska undersökningar av de
forna nedisningarnas avlagringar.
Uppgiften betecknas väl såsom svårare än den
förut lösta från vår sista istid, men det
behöver ej betyda att den är omöjlig.
Kunde dessa åldriga bildningar mätas och
sins emellan konnekteras, finge man för
första gången en exakt tidsparallellism
inom ett äldre tidsskede och möjlighet att
bedöma i vad mån samma slag av djur-
och växtrester verkligen uttrycka
samtidighet och ej blott likartade
klimatförhållanden. Härmed vore en värdefull kontroll
vunnen för växt- och djurpaleont ologi en.
Planen att på detta sätt kronologiskt
undersöka ett tidsskede, som grovt räknat
ligger 200 000 000 år tillbaka i tiden, kan
förefalla fantastisk. Men de verkligt stora
upptäckterna, de geniala uppslagen, ha
ofta tett sig som fantasterier — innan de
blivit självklara sanningar. Och deras
upphovsmän ha ofta stött på starkt motstånd,
även om dessa teorier vilat på en så strängt
logisk grund och utarbetats med en så
minutiöst genomtänkt metodik som
Gerard De Geers geokronologi.
Svenska tidsskalans filialer.
Samtliga bilder från Geokronologiska Institutet.
"S4Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
