Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Linköpings domkyrka. Av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulpterad taklist, som tillhör de äldsta knippepelarnas
tid men först senare blivit uppsatt.
Erik L^l n d b er g
givningen. Vi möta här, samtidigt med
att många av den gotiska
katedralarkitekturens mästerverk resas å kontinenten, en
egenartad och nationell uppfattning, som
vi med skäl kunna vara stolta över
såsom något för oss säreget och på
samma gång fullödigt. — Man kommer lätt
här att tänka på Sigurd Erixons ord, att
i den svenska allmogens formförråd, i
möbler och textil framför allt, ingår den
romanska stilen såsom det
grundväsentliga, vilket i många fall gjort sig
märkbart ända fram till våra dagar. Det var
tydligen i ett för vårt folks konstnärliga
begåvning fruktbart ögonblick, som den
kristna konsten på elvahundratalet gjorde
sitt intåg hos oss, och de frön som då och
under följande sekel såddes ha rotat sig
djupt. Gotiken vann däremot föga
förståelse.
När man hunnit så långt med bygget,
att man kunde skrida till att slå valven,
tycks det hava blivit bråttom med
färdigställandet — helt naturligt önskade
man påskynda den så länge efterlängtade
avslutningen. Men det är tydligt att man
skyndat till den grad, att man tagit till
nåder en del material från föregående
skede, så t. ex. valvbågeserien som avsetts
för knippepelarnas parti. Dessa så rikt
profilerade bågar ha emellertid av någon
anledning i stället placerats över de ått-
kantiga pelarna, medan man för
knippepelarna utformat nya bågar med en profil
som direkt anslöt till pelarnas egen
sektion. Som man ser arbetades det
planmässigt i rationell och enkelt logisk anda. Ett
motiv från mycket äldre tid (äldsta
hall–kyrkoperioden) har man också nu i dessa
valvbågar tillgodogjort sig, nämligen
dia-mantsnittsorneringen.
Men att man haft bråttom framgår
framför allt därav att endast ett kapitäl
verkligen passar till bågprofilerna i det
västligaste partiet. Ursprungligen hade
man, som vi sett, tänkt sig väggpilastrar
såsom stöd här, men dessa kommo ju ej
till användning, utan istället plockade man
nu in vad som fanns tillgängligt av
kapi-tälstycken, och placeringen stämde då just
ej så väl för kapitälens former. Man
snyggade till så gott man kunde.
Det vill synas som om domkyrkan nätt
och jämnt hunnit bliva färdig innan man
började planera nya byggnadsföretag,
avsedda att utvidga och försköna såväl
kyrkorum som exteriör. En förlängning
av långhuset påbörjades. Tvenne traveers
långmurar sträcktes och försågos med
arkader liksom de äldre innerväggarna. Men
denna gång råder den gotiska andan helt
och hållet. Man har inkallat en utländsk
mästare, en engelsman, som med största
skicklighet utbildar och med bildverk prv-
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
