Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Artur Hazelius. Ett hundraårsminne. Av Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigurd C u r m a n
långa fotvandringar i nordsvenska bygder,
främst i Dalarna. Under dessa färder med
ränsel på ryggen tog vandraren in i
prästgårdarna och i böndernas hem,
samspråkade med folket och deltog i dess liv. Det
framgår av de bevarade
dagboksanteckningarna, att under dessa vandringar fäste
sig i hans sinne många intryck, som
sedermera blevo av betydelse för hans
kommande verk.
1854 blev Hazelius student i Uppsala
och tillbragte där 6 lugna och glada
studieår, som slutade med den år 1860 vunna
doktorsgraden. Avhandlingen bar titeln
»Inledning till Havamal eller Odens sång».
Den var emellertid på intet sätt
epokgörande och lät ingalunda ana, att dess
författare skulle komma att spela en
verkligt betydande roll för svensk
språkvetenskap. Det var nämligen främst åt de
nordiska språken som Hazelius ägnade sig
under studieåren. Men vid sidan av
studierna hängav sig Hazelius som de flesta
andra av den tidens studenter med liv och
själ åt odlandet av kamratlivet och åt
skandinavismen. Hans studietid sammanföll
med studentskandinavismens glansperiod,
och Hazelius var en av dem för vilka
denna rörelse ej var blott en stundens
feststämning. utan en realitet för livet. Han
var med om det stora och festliga
skandinaviska studentmötet i Uppsala 1854, då
ting hölls på Uppsala högar, från vilka
dansken Ploug utropade den politiska
föreningen mellan Nordens länder såsom
framtidsmålet, och då Björnstjerne
Björnson för första gången blev klart medveten
om sitt diktarkall. Han var med vid
studentmötet i Köpenhamn 1862, där Henrik
Ibsen och Carl Snoilsky hörde till
författarna av festpoemen, och där professor
H. C. Clausen med ett praktfullt tal
överlämnade fyra sidenstandar till de 4
skandinaviska universitetens studentkårer,
såsom ett tecken på deras vapenbrödraskap.
Men han var också med vid studentmötet i
Kristiania 1869, hållet efter den politiska
skandinavismens stora skeppsbrott under
det dansktyska kriget, ett möte då
eftertankens kranka blekhet vållat icke så litet
avbräck i anslutningen. För Hazelius stod
emellertid icke skandinavismen i främsta
rummet som en politisk rörelse. Det var
den konkreta kännedomen om de
skandinaviska länderna, de reella personliga
vänskapsförbindelserna med skandinaviska
män och kvinnor som för honom var det
väsentliga och det bärande. Hans
inställning var och förblev livet igenom
opolitisk, i detta ords vanliga betydelse. Det var
människorna i deras personliga arbete och
praktiska strävanden som denna tid
intresserade honom mest, och med sitt
vän-sälla väsen, sin hjärtevärme och sin fina
karaktär vann Artur Hazelius under sina
studentår och decenniet närmast därefter
också ofantligt många vänner runt hela
Skandinavien och inom alla
samhällsklasser, vänner som sedan skulle bliva honom
till utomordentligt gagn, då hans stora
livskamp började. — Det berättas en liten
lustig anekdot om Hazelius’ vänsällhet,
som synes rätt typisk. Han hade meddelat
sin far, att han med anledning av sin
kandidatexamen bjudit »några vänner» till en
sexa, och fadern reste till Uppsala för att
vara med. Vid inträdet i samlingslokalen
fann denne emellertid bortåt ett hundratal
gäster församlade. Generalen vände sig då
till Carl Rupert Nyblom, en av Arturs
närmaste vänner under Uppsalatiden, och
sade: »Vad vill det här säga ? Artur sade,
att han skulle bjuda några få av sina
vänner, och här ser jag en sådan mängd
människor.» — »Ja, snälla farbror»,
svarade Nyblom, »det är också bara de allra
närmaste vännerna. Skulle alla vännerna
ha kommit hade det blivit flere hundra.»
De lyckliga studentåren voro emellertid
efter vunnen doktorsgrad slut, och ehuru
Artur Hazelius sannolikt själv gärna hade
stannat vid universitetet, avstod han där-
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
