Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hamlet på scenen. Några konturer. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamlet på scenen
John K e m b l e som Hamlet. Kopparstick av G. A cl c o c k
efter målning av Thomas Lawrence.
sionlighet» — var det Garricks tradition som
ännu gick igen?
Andra Shakespeare-dramer följde på
scenen, men alltjämt i godtyckliga omstöpningar.
F. A. Dahlgrens översättning av Romeo och
Julia 1845 var den första som i anda och
form sökte och lyckades återge originalet.
Och två år senare började Carl August
Hagbergs utkomma.
För teatern tyckes Hagberg icke haft
något vidare intresse, i alla händelser trodde
han icke att Shakespeare kunde fånga den
stora publiken. Men icke förty har hans språk
— helst i jämförelse med tidigare svenska
skådespel — just det talade ordets karaktär,
och en större tjänst kunde han inte göra
teatern.
De missmodiga spådomarna att
Shakespeare aldrig skulle få fast fot på svensk seen,
tron att han över huvud icke numera kunde
fängsla den stora publiken, visade sig ogrun-
dade. Då Aug. Bournonville kom till
Stockholm 1861 såsom regissör vid kgl. teatern,
blev han överraskad av den starka ställning
Shakespeare hade på repertoaren — helt
annorlunda än i Köpenhamn, där den ledande
teatermannen J. L. Heiberg var ganska avog
mot den store britten. Orsaken till denna
Shakespeares seger låg emellertid knappast i
Hagbergs verk utan i den sceniska tolkningen.
Den 7 nov. 1853 hade Edvard Swartz
debuterat på kgl. teatern som Hamlet och
genast vunnit publik och kritik. Hänförelsen
var allmän, vittnesbörden äro många och så
gott som enstämmiga. Stockholms Dagblad
t. ex. skriver: man intages av »hans ädla
väsende, ungdomligt smärta figur, livliga
uttrycksfulla ansikte, över vilket ett milt
svårmod vilar». Frans Hedberg säger att Swartz
oftast var »den fulländade världsmannen, ...
i allmänhet alltid stilla på scenen». Som
Hamlet, »den stackars drömmaren, den olycklige
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
