Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gustaf Cederström. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
L a 2i r i n
Cederströms f r i k o r t till
världsutställningen 18 j 8.
ur hennes oförgätliga blå ögon. Fadern var
en ståtlig karl, glad men sträng, duglig,
rättrådig och totalt självständig. Gustaf
hade ärvt av dem båda, och porträttet av
den kärnsvenske fadern blev kanske det
bästa av dem som Cederström målat. Det
utfördes 1892 och gjorde, då man för
några år sedan fick se det på en
porträttutställning, ett starkt intryck.
Själv beskriver han sitt lantliv med den
egendomliga svenska blandningen av
torftighet och prakt. På Krusenberg
»uppföddes vi på gammaldags enkelt och
allvarligt sätt utan någon bortklemning. Det
ansågs, att man ej skulle äta för mycket, ty
det befordrade dumhet. Till frukost en
djävulsk dryck, kornkaffe, vilken
märkvärdigt nog min fader fortsatte med till
sin död, samt skorpor och mjölk. På mid-
dagsbordet fanns alltid en eller två
sorters vin men icke öl. I klädesväg rådde
stor enkelhet, och vi ärvde varandras
kläder. Det var idealet att komma i
åtnjutande av den blå sammetsvästen med
förgyllda knappar, en gåva av grevinnan Ulla
De Geer till min äldste broder och som
visst ännu finns kvar, kanske nu ej mer
så avundad.»
Det låter storsvenskt då Gustaf
Cederström beskriver besöket på Forsmark hos
morfadern. »Till jularna anträdde man
den långa färden till Forsmark. Hela
familjen med barn och blomma, informator,
guvernant, betjänt och kammarjungfru.
Först sändes en packvagn som förbud, och
så kommo två trespända vagnar, summa
för varje håll åtta hästar. — Jultiden var
det således stor samling och ett
respektabelt middagsbord, så att den myckna
betjäningen, hovmästare och tre betjänter i
gammaldags granna livréer, var
välbehövlig. Portvin och hundraårigt öl vill jag
minnas serverades. Huset var visserligen
stort, men jag fattar ej hur så många
gäster kunde rymmas där.
För att uppehålla sambandet med den
yttre världen var det ganska väl beställt,
då på stallet stodo ett fyrtiotal s. k.
flackhästar, som hade till uppgift att köra med
bud än hit än dit. Och man sparade dem
ej, utan behövdes det litet konfekt, så var
det kvickt gjort att skicka ett bud till
Öregrund, Uppsala eller Stockholm.»
Föräldrarna beslöto sig, säger
Cederström blygsamt, »på grund av min ovanliga
omöjlighet att räkna för att jag skulle gå
den lärda vägen — latinlinjen». Man
behövde litet latin för att komma in i nedre
secunda i Uppsala katedralskola, och hans
moder lärde sig då själv tillräckligt
mycket för att kunna läsa in honom. Han
säger själv, att »som en tacksamhetsgärd
mot min första goda lärarinna blev latinet
mitt bästa ämne» och, tillägger han, »det
enda, i vilket jag fick cum laude».
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
