Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Dörpfeld. Till åttioårsdagen. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm Dörpfeld
Dionysosteatern i Athen.
emot Vitruvius uppställde Dörpfeld också
sin berömda teori, att både kör och
skådespelare gemensamt agerat på den
cirkelrunda orkestran.
Sina mångåriga undersökningar rörande
Dionysosteatern i Athen och en mängd
andra grekiska teatrar, som han sedermera
undersökt, sammanfattade Dörpfeld i sin
tillsammans med Emil Reisch utgivna bok
Das griechische Theater (1896). Somliga
förmena, att clen på sätt och vis är en
stridsskrift för Dörpfelds egna åsikter.
Ingen bestrider likväl, att den bildar
utgångspunkten för all senare forskning på
detta såväl för arkeologien som för
litteraturhistorien utomordentligt
betydelsefulla område. Även en kritiker som Erich
Bethe, i mångt och mycket en motståndare
till Dörpfelds teorier, talar dock i
erkänn-samma ordalag om »die gewaltige
Anre-gung, die Dörpfeld durch seine
Ausgra-bungen, seinen praktischen Blick und seine
Energie den Studien iiber das antike
Theater gebracht hat». Senare undersökningar
av bland andra Otto Puchstein. August
Frickenhaus, Ernst Fiechter. nu senast
Heinrich Bulles mödosamma och djupgå-
ende Untersuchungen an griechischen
Theatern (1928) ha intygat riktigheten av
dessa ord.
På 90-talet grävde det tyska
arkeologiska institutet under Dörpfelds ledning
på Akropolis’ nordvästra sluttning i
trakterna mellan borgberget, Areopagen och
Pnyx. Härvid bragtes ett stort komplex av
antika byggnadsverk i dagen, viktigast
måhända en storslagen brunnsanläggning med
bassänger och reservoarer,
vattenledningsrör och tunnlar från Peisistratidisk tid,
jämförlig med den som tyrannen
Polykra-tes samtidigt anlade på Samos. Allt talar
för att det är den berömda
Enneakrunos-brunnen, om vilken vi läsa hos Thukydides
och Pausanias.
Fullt säker är denna identifikation icke.
Dörpfeld må hava rätt — jag tror det —
eller icke hava rätt i detta speciella
problem ; en sak är dock obestridlig: i fråga
om det antika Athens, borgens såväl som
nederstadens, topografi och
byggnadshistoria är han samtidens främste kännare.
Det är att beklaga, att han icke förmått sig
att ge oss en sammanfattande
framställning härom. »Mina åsikter äro ju bekanta
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
