Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Västerås och Erik Hahr. En pionjärbragd inom svensk stadsbyggnadsvård. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västerås o c li Erik Hahr
Rikssalen i slottet.
till 1897. Denna ovanligt långa arbetsdag
och dess konsekventa utnyttjande för ett
bestämt och tidigt utstakat mål har gjort
Västerås till ett mönstersamhälle ur den
historiska pietetens och den aktuella
stadsbyggnadsvårdens synpunkt.
Det bör strax betonas, att de givna
historiska utgångspunkterna estetiskt sett
voro ytterst gynnsamma. Man kan lätt
konstatera det nu, då de tillvaratagits
med sådan smak och omsorg, att de
sannolikt aldrig förr presenterats i så
fördelaktigt skick som i våra dagar. Erik Hahrs
begåvning yttrar sig nämligen allra rikast
i hans verksamhet som
restaureringsarkitekt, i hans fyndiga och smidiga förmåga
av anpassning, i hans respekt för genius
loci. Det har kommit på hans lott att
renovera ett flertal av de betydelsefullaste
byggnadsminnesmärkena i Västerås. Till
dem hör icke själva domkyrkan, vars inre
tyvärr undergått ett sorgligt öde under en
3 — Ord och Bild, 44:e årg.
restaurering på 1890-talet. Däremot har
han fått sköta förnyelsen av domkyrkans
närmaste grannar, biskopshuset och
konsistoriehuset, vilka begränsa en
oregelbunden platsbildning vid kyrkans av
Tessin d. y. tornsmyckade västra gavel. Mot
kyrkans varmröda murar och höga, smäckra
tornspira bilda de bägge byggnaderna en
ödmjuk kontrast genom sina liggande
fasadrektanglar med i ljusa toner avfärgad
väggputs under relativt höga tegeltak.
Den prunkfattiga kärvheten i dessa strängt
utbildade byggnadskroppar bevarar, trots
omstöpningar på 1700-talet, ett starkt
tycke av rudbeckiansk strävhet och ge
tillsammans med kyrkan ett arkitektoniskt
koncentrat av det ecklesiastika Västerås.
Genom Erik Hahrs ingripande har Carl
Milles’ Rudbeckius-monument, väl en av
skulptörens mest kongeniala statyer, fått
en verkningsfull placering icke på det lilla
torgets mitt, såsom en stel svensk tradi-
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
