Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin. Överintendenten. Med anledning av Konstakademiens 200-årsdag. Av Walfrid Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walfrid Holst
barnsben bliva förtrogen med vad därtill
hörde. Han såg ritningar och hörde planer
diskuteras, han blev hemmastadd i
Konstnärernas ateljéer och med arbetare och
krigsfångar, som lade grund och förde upp
murarna.
Den mångåriga utländska studieresa, som
C. G. Tessin år 1714 anträdde, syftade mot
samma mål; planen till den hade detaljerat
och på det omsorgsfullaste utarbetats av
den store arkitekten. Den resan blev dock
säkert en besvikelse för greve Nicodemus.
Frånsett det att sonens ungdomliga
levnadslust tog sig ganska stormiga uttryck,
började det nog i någon mån bli klart, att
dennes egentliga begåvning och fallenhet
låg åt andra håll. Under denna resa var
det emellertid som unge Tessin i maj 1718
fick underrättelse om att Karl XII utnämnt
honom till sin hovintendent.
Den enväldige konungens död och den
nya tid, som randades, erbjödo Carl Gustaf
Tessin möjligheter att gestalta sitt öde i
nya banor. Han begagnade sig även därav,
som vi veta. Den närmaste tiden framåt
kom han dock i främsta rummet att ägna
sig åt sitt ämbete. »Dessa år åtgingo med
inventeringar i hus och klädekammare,
komoediestyrelse och annat, som det
bekväma hovintendentskapet tillhörer».
Enligt instruktionen skulle han i nära samråd
med överstemarskalken hava »allmänt
inseende över allt det som till Kongl, hovets
heder och lustre tjäna kan», draga försorg
om innerdekoration, möbler och garderob
och »föranstalta, det noga iakt tages allt
vad Kongl. Maj:ts heder och anständighet i
varje händelse enligast vara må, vare sig
vid frögde eller sörjeakter». Till tjänsten
hörde också att göra arrangemanger vid
maskerader och festligheter av alla slag,
övervaka förfärdigandet av för hovet nödiga
guld- och silverarbeten, giva modeller till
kungliga vagnar samt slutligen också taga
säte i överborgrätten.
Under den nyss omtalade studieresan hade
Carl Gustaf Tessin mottagit ett brev, som
ofta blivit citerat. Greve Nicodemus hade
den 22 februari 1718 på gammaldags franska
skrivit till sonen: »När du kommer till
Paris, råder jag dig att taga noga reda på
stadgar och förordningar, som röra
målare-och bildhuggareakademien; det mesta därav
är tryckt och således icke svårt att få reda
på; och som jag väl på förhand inser, att
icke något dugligt kan göras här
beträffande de sköna konsterna utan en dylik
anstalt, behöver man för att få en sådan i
gång och för att giva ungdomen en första
idé om teckning endast hämta två goda
historiemålare och en bildhuggare från
Paris med tre eller fyra följeslagare, som
äro goda tecknare. Som jag icke ser något
mera passande för dig att begynna med
än ledningen av en sådan anstalt, ber jag
dig taga saken i moget övervägande och
göra ett gott val av för ändamålet
lämpliga personer. När jag haft lyckan träffa
H. Maj :t skall jag låta dig veta mera härom;
emellertid vet jag ur säker källa, att
Konungen är övertygad om nödvändigheten
av en sådan anstalt.»
Här återfinna vi själva uppslaget till den
blivande Akademien för de fria konsterna i
Sverige. Mönstret var som synes den år 1648
instiftade franska konstakademien, och
drömmen att upprätta en liknande har
alltså varit Nicodemus Tessins och Karl
XII:s. Det skulle emellertid dröja, innan
idén förverkligades. Konungens liv
slocknade i den dunkla novemberkvällen vid
Fredrikshald 1718. De hårda tiderna voro
icke gynnsamma för konstnärliga företag.
Först 1728, då Nicodemus Tessin själv låg
på sotsängen, återupptogs det sedan tjugo
år tillbaka nedlagda arbetet på hans stora
skapelse. Då hade redan C. G. Tessin med
ungdomlig iver tagit aktiv del i politiken
men just blivit utmanövrerad av Arvid
Horn och Fredrik I. Efter faderns död i
april 1728 utnämndes han omedelbart den
16 april att vara överintendent. Han mot-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
