Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid B æ c k s t r öm
brandenburgska brud Lovisa Ulrika; fester
fyllda av glädje och många gryende
förhoppningar, som i sinom tid skulle leda till
svåra komplikationer. 1745 blev Tessin
kansler för Åbo universitet, »det
angenämaste ämbete jag haft», och samma år
anmodades han att bli överste marskalk för
det nya kronprinshovet, där han med sitt
hovmannageni och alla sina intellektuella
intressen under de närmaste åren blev en
oersättlig spiritus rector. Redan vid prins
Gustafs födelse 1746 fick han utfästa sig
att bli dennes guvernör, i vilket
ansvarsfulla ämbete han 3 år senare inträdde.
Från december 1747 blev han såsom
kanslipresident, d. v. s. premiärminister, landets
politiske ledare. Vid ordensväsendets
nyskapande utsågs han till ordenskansler.
Men — med Adolf Fredriks tronbestigning
1751 drogo moln ihop sig på denna ljusa
himmel, och nu börjar den scenförändring,
som liksom tvang Tessin att rätt visa sin
innersta halt. Kände han månne detta
själv? På en minnespenning från 1751 låter
han en fjäril krypa ur sin puppa. Trots att
han på kröningsriksdagen 1752 frånsade sig
kanslipresidentskapet kom det efter smärre
konflikter till den bekanta dramatiska
urladdningen mellan honom och
konungaparet onsdagen den 30 januari 1754 ute i
drottningens rum på Ulriksdal. Från denna
dag nedlägger han två förtroendeuppdrag,
guvernörskapet och
överstemarskalksämbetet. Ända till överdrift känslig om sina
rättigheter, öm om sin egen otadlighet drar
han sig med djup smärta och bitterhet
tillbaka till Åkerö — »procul negotiis», fjärran
från statsärenden. Politik, hofcharger och
societet ersättas med lantlivets mångahanda
och med dagboken, med avbrott för en
och annan resa till Stockholm, där han
residerar i Hessensteinska huset på
Riddarholmen eller bor ute på Grillska
Svinders-vik eller dricker surbrunn på Djurgården.
Excellensen sitter nämligen ännu i rådet
och följer med stigande harm riksdags-
arbetet. Historiens ironi ville att på hösten
samma fatala 1754 kunde den kungliga
familjen inflytta i det nya slottet. Nicodemus
Tessins son, nästan årsbarn med bygget och
i mer än ett decennium ledare av detsamma,
var då sedan några månader i högsta
onåd. Hela detta bittra sammanhang ger
Tessin följande lakoniska form: »Samma år
inflyttningen skedde skildes jag vid hovet.»
Upprepade orsaker till grämelse skulle ej
saknas — »nu omsider slutar jag mina dagar
under dräggdrickning». Äntligen tager han
1761 sista steget. En av honom detta år
präglad minnespenning visar en nedlagd
passare, som dragit en full cirkel och datum
5 oktober 1761. Han nedlägger då sina
övriga ämbeten: häktar av sig riksrådets
hermelinsbrämade purpurmantel, lägger av
sig ordenskanslerns praktfulla kostym och
skriver sitt ståtliga, värdiga avskedsbrev
till Åbo universitet. Cirkeln var fulldragen.
»Jag har sökt nöjet i vidsträckta fält och
omsider funnit det på tröskelen av min
koja.»
»Ej underligt om jag vid 65 år har svag
syn och är trött vorden. Mina flesta dagar
hava varit mig så tröttsamma och tunga
som hade jag i djupa vägar och med matta
hästar kört skjuts med kröningsvagnen.»
— »Allt vad jag egt har gått i dunst.»
Tessin fick leva på pensioner och (vad
värre var) på ett Åkerö, som ej längre var
hans. Redan 1753 hade hans svåger Axel
Wrede-Sparre övertagit Åkerö med fri
dispositionsrätt för Tessin, men 1759 blev
denne svåger helt ägare av säteriet, och
Tessin fick betala arrende. Man förstår
med hur tungt hjärta han skrev under detta
kontrakt och samtidigt anförtrodde
dagboken: »Således är jag skild ifrån den sista
jordtorv i världen, som jag kunnat kalla
min egen.» Tessins då och då antydda plan
att bosätta sig utomlands var väl ej mer
än ett hugskott. Däremot planerade han
1760—61 allvarligt att bosätta sig i
Alingsås, vars manufakturer han i hög grad upp-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
