Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Bæckström
allmän osäkerhet registrerar greven av
Åkerö barometerkänsligt. Jag ber få
citera följande prov år efter år. Före
riksdagen 1765: »Ett märkvärdigt år för oss
svenske bliver år 1765, då 1500 läkare
samlas att pläga råd över ett sotsjukt rike
och att tämja otamde seder. Annat
universalmedel vet jag ej än botemedlet
enighet.» Sedan riksdagen 1765 öppnats, skriver
Tessin, då i Stockholm: »Korruption är ej
längre en blygd, utan en allmän kunnig sak,
och en aktiehandel. Främmande ministrar
bevista cafehus, källare och allmänna
klubbar och rådslå, efter sluten klubb, under
tobaksrök med hantverksmän om rikets
bästa och regeringens öde.» 1766 heter det,
då och i fortsättningen från Åkerö:
»Penningeomloppet stannar. Flärd och
yppighet uppmuntras, dyrheten ökar, kassan är
tom, krediten död och handeln dödeligt
sårad. Uti vår allmänna hushållning sila
vi myggor och svälja kameler. Vet Gud,
att jag detta med blödande hjärta skriver.»
Från 1767 finnes en vers, där man i slutet
för en gångs skull hos Tessin möter de gängse
partibenämningarna:
En har förståndet i sin hjärna,
en annan har det i sin häl;
var en jag priset unnar gärna,
när vad han gör, han gör det väl.
Men hjärtligt åt de fånar skrattar,
som till zirat tomt huvud bär,
vilkas enda tjänst på jorden är
att bära mössor eller hattar.
1768: »Rikets belägenhet ömkligare och
ömmare än den någonsin varit: vår
självständighet förlorad, våra resurser förstörda,
vårt försvarsverk avstannat, vår handel
stängd, våra slöjder landsforviste, vår
växelkurs efter ali liknelse inom 6 månader
ingen, vårt utrikes anseende av ingen vikt,
vårt självsvåld ökt, vårt inbördes hat
vuxet -—• en ny riksdag, när den kommer,
ny tvedräkt och nya proskriptioner.»
Slutligen 1769 följande klara tolkning av
situationen: »Hurudan är egentligen Sveriges
regering? En monarchia democratica. Äger
denna demokratien sin inbördes jämnvikt?
Nej, därför måste den med tiden förfalla
antingen i en monarchia absoluta eller i en
anarchia, såframt ej en oryggelig
fundamental lag utstakar, vid vilken gräns var
konkurerande makt bör stanna. Ty får,
som hittills, monarkien och demokratien
tvista om deras rättigheter och stå under
partiers domslut, så kunna vi med skäl sägas
hava ingen form för regering, ingen frihet,
ingen säkerhet och ingen visshet,
varutin-nan vår eds förbindelse består. Analysen av
våra riksdagsvälvningar gör saken klar och,
om plenorum samt senatens protokoller
trycktes, ännu klarare, så att emellan var
riksdag kan frågas: efter vad lag leva vi
nu? Den som hade somnat 1720 och vaknat
1769 skulle tro sig i ett annat land. Jag
behöver döva mig och dristar ej ens tänka
på den ättestupa, vid vilken vi stå.»
Svensk historieforskning kan vittna, att
detta ej endast är en gammal avdankad
hattchefs svartmålning av mössregementet
eller personlig rancune för mössornas
kitslighet att indraga större delen av Tessins
pensioner. »Ibland ett avundsjukt folk
tåles ej någon stor man», skrev han kort
efter med syfte på ständernas knusslighet
mot Polhem.
De nyss anförda citaten ge i
blixtbelysning den verkligt farliga situation, i vilken
Sverige befann sig. Och en förklaring,
varför Gustaf III:s oblodiga revolution den
19 augusti tre år senare kom som en
befrielse; en befrielse hän mot ett nytt
envälde, som Tessin dock aldrig fick uppleva.
Från hovet nåddes Tessin naturligtvis
då och då av ett och annat skvaller, om
inte annat så genom sina många vid hovet
attacherade släktingar. Så anförtror han
sin dagbok i april 1760 följande
olyckstillbud: »Förliden påskdag om aftonen, under
det deras Majestäter sutto till bords, hände
sig, att krokarne, som höllo taket av stora
sängen i hennes Maj:t sängkammare, drogo
sig utur väggen, så att hela sängtaket föll
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
