Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid B æ c k s t r öm
se dessa kabinetter — så fjärran äro vi
svenskar ifrån nyfikenhet. Dock
undantager jag bergsråden Swab och Tilas och
professorerne Linné och Wallerius. De
behöva minst lära och äro just därför
läro-girigast.»
Det var naturligtvis med djup smärta
Tessin skildes från sina samlingar, en
efter en. »Av allt min nödvidriga lycka
nödgat mig att försälja, saknar jag mest
mitt mynt- och medalj kabinett, som
innehöll historiens samtida vittnen.»
Tessin var genom sin kroniska
penningnöd ej främmande varken för
auktioner (på möbler, silver och böcker) eller
pantsättning (av juveler). Ännu 1786 gå
Tessinska tavlor, teckningar, gravyrer,
marmor-, brons-, jaspis- och agatföremål under
klubban — ting, som sannerligen ej
förefalla ha varit utskottsvaror att döma av
den digra katalogen, skriven på franska.
Under sex dagar i maj 1786 pågick
försäljningen tre timmar var gång »dans la grande
sale d’assemblée de l’Academie royale de
peinture et de sculpture à Stockholm» —
alltså i det gamla Meyerska huset under
akademiens hägn skingrades för snart 150
år sedan resterna av de Tessinska
samlingarna. Vem hade inte då velat sitta bland
inroparna!
Det var emellertid ej blott konster och
konstnärer som lågo Tessin om hjärtat —•
också vetenskaper och vetenskapsmän hade
i honom en förstående gynnare. Den som
utan tvekan stod honom närmast var
Linné. Denne bodde tidtals hos Tessin vid
Slottsbacken och på Åkerö, »omstädade»
hans musslekabinett och studerade
åkerö-flor an.
Tessin och Linné stodo i stor ömsesidig
tacksamhetsskuld till varandra. De hade
mycket gemensamt: en levande och varm
livskänsla, ett starkt verklighetsintresse,
en glädje och ett behov både att själva
åskåda och att för andra åskådliggöra, ett
språksinne som älskade att mynta ut iakt-
tagelser med målande saklighet samt först
som sist en aldrig vilande kärlek till
naturen •—- »vår värda naturletare» kallar
Tessin Linné. Båda voro upptäcktsresande
i Sverige.
Liksom Tessin vid olika tillfällen
förtecknade sina egna samlingar och övriga
tillhörigheter, så gick ju hela hans dagbok
ut på att förteckna honom själv, hans
egenskaper, tankar och känslor. »Nosce te
ipsum!» är den uppmaning som gång
efter annan återkommer på diariets blad.
»Egen kännedom är mitt arbete», bekänner
han för sin furstlige discipel. »Nosce te
ipsum! är den nyttigaste av alla
förmaningar, men dess åtlydande långt över
människans förmåga», heter det en annan gång.
Ur denna strävan till självkännedom
framväxte på ett naturligt sätt en önskan, ett
behov hos Tessin att upptäcka Sverige.
De utkast att inventera vårt land, som
skymta i journalen, ha knappast
förverkligats eller snarare satts i gång förr än av
Hazelius och hans lärjungar —■ också under
baneret »Känn dig själv!»
. Redan tidigt påvisar Tessin
önskvärdheten av att vår forskning ej längre sysslar
med fantastiska hypoteser, utan ger
sakliga besked om mera närliggande tider och
förhållanden.
1725 anbefaller han så i kanslikollegiet
Peringskiöld att »ej så mycket uppehålla
sig uti de äldsta och fabulöse tidernas
handlingar, utan företaga sig något av den till
våra tider närmare historien». För övrigt
ansåg han, att en topografisk beskrivning
borde göras till Suecia-verket.
En mulen novembersöndag 1757 skriver
Tessin i dagboken: »Huru många målare
sysselsättas icke med triviala och tusen
gånger repeterade sujetter utur grekiska
och romerska historien och således
påminna de oss till överflöd och utan återvändo
vad för flera tusen år sedan förelupit,
medan vi förgäta, vad sig i våra dagar till-
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
