Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Carl Gustaf Tessin såsom kulturpersonlighet. Av Arvid Bæckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Bæckström
maldags fröjd och otrolig glädje, som så
grep omkring sig att ock jag fick min
lilla del. En konungahugnad är att göra
människoblod lättflytande.»
Tessin uppehöll ett gott patriarkaliskt
förhållande till sina öbor, till sin koloni,
som brukade räkna omkring 70 personer.
Hans intresse för svensk allmoge, vilken han
ägnat en ståtlig dikt i stenstil, var säkert
äkta, om ock ökat genom inflytande från
Linné och möjligen också från Rousseau.
1751 föreslog han en penning med devis:
»Den ökar Svea land, som odlar Svea jord»,
att tilldelas förtjänte allmogemän — en
devis, som Tegnér senare, med tanke på
förlusten av Finland, ompräglade i en annan
form. 1768 noteras följande nedslående
erfarenhet: »Våra bönder tyckas allt mer och
mer avlägga deras lustbarheter, deras
julsamkväm och deras forna glättighet.
Sådant märkes ock på hela deras väsende:
de äro blivne kata, sturska, ofryntlige och
ohjälpsamma», varpå han citerar »Rousseau
de Genève»: »Den minsta förändring i
sedvänjorna sker alltid på bekostnad av
sederna; ty sedvänjorna äro folkets moral.»
Nyårsskriverierna, liksom allt annat
konventionellt skriveri, retade alltid den flitige
Tessin, som hade annat att skriva. Den 2
januari 1764 kommer denna lilla suck: »Min
dag kommer att nötas i besvarandet av
nyårsbrev. Sedan vi bortlagt så många goda
seder, så kunde vi väl bortlägga denna
oseden . Bruket kuvar förnuftet». Och en annan
gång: »Jag önskade gärna, att en
förordning förpliktade komplimentförfattare att
skriva nyårs- och notifikationsbrev på carta
sigillata, då Kronan finge något i
ersättning för fribrevsböcker, som vid slika
tillfällen missbrukas, och då gamla män finge
bli i fred för sysslolösa pratare. Den
hövlighet att besvära folk, är en sällsam
hövlighet!»
Någon gång höll herrskapet på Åkerö
bröllop för någon av sitt folk. Så skedde
t. ex. en oktobersöndag 1762: »Två går-
dens pigor stodo brud i full bruddräkt,blevo
vigde i Bettna kyrka, åto och dansade
hemma. Offer på altaret är här ett avlagt
bruk, men mina brudskaror böd jag offra
och gav dem offerpenningar, ty den vid
altaret tjänar, bör av altaret leva, och gamla
oskyldiga vanor böra ej bortläggas; vid dem
hänger en prydsam ärbarhet och vid denna
senare häftar gamla tiders redlighet. Allt
som vi skiljas från våra fäders seder, så gå
vi från deras hjärtelag. Våra avlägsna
nordiska län, som bibehålla urhävda folor, hava
med dem ärvt ett ärligt väsende.»
Också i skördefesterna tog Tessin
intresserad del, hemma eller borta. Hur
slåtter-ölet firades vid Stafsund 1758 skildrar han
livligt: »I dag lyktades här med höbärgning.
Slåtteröl äro å denna orten allmänna och
sker med synnerligt stoj. När sista lasset
skall införas, äro räfsorskorna sysselsatta
att utpryda hästarne med blomster, med
grönt, med band, med guldpapper —
likaledes sker ock med drängen som kör. Ju
yngre han är, ju grannare bliver han. Härpå
sätta sig flickor och gossar, väl 20 till
antalet, på hölasset med sina räfsor, vid vilka
vita kläden som fandukar äro ombundna; då
de nalkas gården, böra hästarna drivas i
fullt galopp och då skriker var man ur
full hals. Härefter börjas gästabudet, som
i sin art är överflödigt och kostsamt som
ett bröllopslag. Sedan dansas intill ljusan
dager. — Då bönderna lyckte sista slaget
med lian, gives sådant ävenväl genom allas
anskri tillkänna. Mig fägnar gammaldags
glada folor.» 1769 få vi se en skymt av ett
slåtteröl på Åkerö; »efter sluten gudstjänst
gingo hos mig 130 personer till
bergnings-öl, alla nyktra, men fullsinnade att ej
finnas så på aftonen. Dansa, supa och
röka har varit tills emot dagningen. 28
kannor brännvin, 4 tunnor öl och 2 tunnor
svagöl äro åtgångna. De unge hava svävat
på målet, de gamle raglat — tecken att
suplust med åren ökas. i övrigt fredligt,
glättigt och vänligt.»
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
