Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gustaf Cederström. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel G a uff i n
Skiss till Narva. 1881.
den ära än om de söka bli ett slags halva
fransmän likasom de blygdes över sitt lilla land. Men
det är ej allas sätt att se sakerna.–-
Men ännu är inte Carl XII:s segertid
kommen, först måste det bittra nederlaget
genomkämpas. Gustaf Cederström spände
upp den stora duk, på vilken han ville
framtrolla bilden av drottning Margareta,
förhånande Albrekt av Mecklenburg. Det
var år 1877. Han genomlevde alla de kval,
som en salongtavla i den gamla goda
tiden födde. Edelfelt berättar i ett av
sina brev hur han fick släpa ut sin egen
Drottning Blanka och i vagn transportera
den till Cederström, som för en dag fått
låna en björnhud från Bon Marché och
som varit så vänlig att underrätta honom
om att han kunde få måla av den. »Vi
\
gnodde båda som besatta, och när det
började skymma så voro vi visst inte nöjda
med vårt arbete, men fingo lov att se på
huru huden skickades bort igen. Vad min
tavla såg jämmerligt blek ut mot
Cederströms.»
Säker om framgång lämnade Cederström
in sin målning — han räknade nästan med
medalj för den — så mycket hårdare kom
beskedet att den blivit refuserad.
Margareta gjorde sitt trista återtåg på
hans ateljé -— ingen konsthandlare ville
veta av den. Då lät han kniven
obönhörligt göra sitt förintelseverk, blott
drottningens utskurna huvud bevarade han på
sin vägg till en påminnelse om att aldrig
lämna från sig halvgjort arbete. Verket
var förintat, men konstnären var ej
krossad. Han skriver till fadern den 9 maj 1877:
–-Pappa som gammal sjöman inser
nog bättre än någon att motvind och storm ej
äro oöverstigliga hinder likasåväl som att den
som fegt faller undan för att söka land förr går i
kvav än den som håller rätt upp i vind och modigt
väntar bättre väder. — Jag har ett blödigt
ömtåligt sinne, men tillika en uthållighet som aldrig
svikit, och denna stöt långt ifrån att totalt
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
