Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring Kalevala-minnet. Av Uno Harva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uno Harva
som skriver detta vill göra gällande, att
om man samlade dem till en ordnad
helhet, må resultatet bli ett epos, ett
skådespel eller vad som helst, så skapas dock
därav ett verk, som kan jämföras med
Homeros, Ossians sånger eller Niebelungenlied.»
Av detta uttalande kan man sluta sig till
att Gottlund redan då anade, att det fanns
långt flera finska fornsånger, än man
dittills kände till. Men svårare är det att
veta, huruvida Gottlund trodde, att dessa
gamla sånger redan från början bildat
något slags helhet på samma sätt som
Odysseen, Iliaden eller något annat epos, men
som under århundradenas lopp fallit sönder
och förskingrats.
Då man hade skäl att antaga dessa
gamla folksånger vara ett urgammalt arv,
vars rötter nådde långt tillbaka i den
förhistoriska tiden, låg den tanken nära. till
hands, att sångerna bevarats i folkets minne
blott som spillror eller brottstycken av en
större helhet, alldeles på samma sätt som
en forntida tempelbyggnad bevarats till
våra dagar blott såsom ruiner. Hur det än
förhöll sig därmed, hade man likväl
redan under Porthans tid på 1700-talet
konstaterat, då man första gången begynte
insamla gammal folkdiktning, att man
genom att foga ihop brottstycken av sånger
med likartat innehåll från olika varianter
kunde komma ursprungsformen närmare.
Men först då Lönnrot hade hunnit göra sig
förtrogen med sångerna i de långa
runocyklarna i Ryska Karelen, runor till vilka
den ene sångaren kunde foga flera strofer
ur sitt minnes fatabur än den andre och
i vilka samma hjältenamn, såsom
Väinämöinen, Ilmarinen och Joukahainen, ofta
förekommo jämsides, väcktes hos honom
alldeles spontant ett behov att foga ihop
alla dessa skildringar, som rörde sig om
samma personer, till en enda
händelsekedja med allt större omfattning.
Att Lönnrot verkligen i dessa sånger,
som skildrade de nämnda fornhjältarnas liv,
såg ett historiskt händelseförlopp, framgår
av hans ord i företalet till den första
utgåvan av Kalevala, där han säger: »Det
förefaller mig som om dessa sånger skulle
ha uppkommit en och en i den mån som
själva händelserna inträffade». Den
ordning, i vilken händelserna timat, sökte han
utröna på tvenne olika sätt. »Vid
ordnandet», säger han, »har jag gått fram på två
linjer, för det första gav jag akt på, vilken
ordning de bästa sångarna iakttogo, och
för det andra, då jag inte hade någon hjälp
därav, har jag på saklig grund rådfrågat
själva runorna och placerat dem i enlighet
därmed.» Runosångarna liksom runorna
synas således ha hjälpt Lönnrot att bygga
upp en större enhet av dessa sånger.
På detta sätt skapades ett epos av
Kalevala, och som sådant fyllde det stora
fordringar såväl med avseende på innehåll
som omfång och byggnad. Med beaktande
av det romantiska åskådningssätt, som
var utmärkande för tiden, är det lätt
att förstå, att Kalevala just i denna
form fängslade människornas sinnen och
liksom med ett trollslag höjde det finska
folkets andliga förmåga till en oerhörd ära
och berömmelse även i långt avlägsna
länder. Om fornsångerna, som lagts till grund
för detta nationalepos, icke hade blivit
publicerade i ett större sammanhang, utan
såsom de upptecknats från folkets mun,
skulle en sådan samling — den omfattar
numera med varianter omkring 30 digra
band — otvivelaktigt väckt stor
uppmärksamhet, men den skulle ej ha betytt
detsamma som Kalevala, som översatts till
många olika språk och räknas som ett av
världslitteraturens märkligaste alster. Men
framför allt i det finska kulturlivet har
Kalevala haft en alltigenom epokgörande
betydelse, i det att den verkat inspirerande
och befruktande på den finska litteraturen
och den finska konsten, på tonkonsten
likaväl som på den bildande konsten och
därtill ännu på vetenskapen. Kalevala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
