- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
184

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring Kalevala-minnet. Av Uno Harva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Uno Ha r v a

tävlingen, yttrar: have har jag plöjt,
havets vikar har jag grävt, fiskgroparna och
klipporna i havets botten har jag skapat.

Men Väinämöinen framträder icke enbart
som en havets inbyggare eller som en
varelse omkringdriven av havet, han är även
en hjälte på land. Såsom sådan skildras
han bl. a. i sången om friartävlingen, i
vilken icke ens hans medtävlare Ilmarinen
eftersträvar att vara en gud, utan är en
vanlig smed, vars syster tvättar kläder
»ute på den långa bron, ute på den breda
bryggan».

I vissa sånger omnämnes Väinämöinen
framför allt såsom en berömd sångare,
vilket erkännande även Joukahainens
moder ger honom i det hon säger, att hon
länge önskat att få Väinämöinen den store
sångarn till sin svärson.

Väinämöinens sångarrykte hade nått till
och med till lapparna, ty en sång berättar,
att då den »vindögde» lappen ämnar göra
slut på Väinämöinens liv, betänker han en
stund:

Skjut ej gamle Väinämöinen,
glädjen då från världen viker,
sången då från jorden flyktar!

Om Väinämöinen i denna sång skulle
vara en gud, skulle det vara svårt att
förstå, varför lappen, under en lång tid bär
agg på honom. Vidare är det egendomligt,
att lappen, enligt vad det säges i sången,
redan på förhand vet att vänta
Väinämöinen. Skulle således Väinämöinen
möjligen ha varit en lapp-plågare, t. ex. en
som pålade dem skatter? Eller varav
härrör sig lappens långvariga vrede? Allt är
så knappt berättat, att det är svårt att
med säkerhet säga någonting därom.

Den märkligaste färd i vilken
Väinämöinen deltager är likväl färden för att
röva Sampo. Även denna färd synes rikta
sig mot norr och över havet. Vad som
ursprungligen avsetts med Sampo, framgår
icke med klarhet av själva sångerna. Om
Väinämöinen också i denna färd har del-

tagit som en historisk person, torde de
runor, i vilka han framträder såsom en
mytisk varelse vara av annat ursprung.
Till vilkendera gruppen har då namnet
Väinämöinen från början hört? Då man
dryftar denna fråga, bör man komma ihåg,
att även de sånger, i vilka Väinämöinen
ansetts representera en historisk person,
äro fullkomligt inspunna i ett sagoskimmer.
Huru annorlunda framträda icke den förut
omtalade Ahti Saarelainen och hans
stridskamrater! Varifrån ha sångerna om
Väinämöinen erhållit detta märkliga fantastiska
inslag. Vem kan ge svar på denna fråga?
Och var Väinämöinen sedan till sitt
ursprung en sagogestalt eller en människa, en
utländsk eller en inhemsk hjälte, vem kan
förklara, varpå det beror, att man berett
just honom en i sitt slag alldeles
enastående plats i de finska fornsångernas värld?
Man kan blott förmoda, att därtill funnits
någon särskild orsak. I detta sammanhang
är det icke möjligt att närmare ingå ens
på frågan, huruvida alla sånger om
Väinämöinen äro samtida, om de uppstått i
samma trakt och om de åtminstone delvis
äro produkter av en och samme skald.
Vad bestämmandet av deras ålder
beträffar, så finns det här icke en enda så hållbar
vägledning som då det gäller sångerna om
Ahti och hans hjältekamrater. Synbarligen
måste dessa två sångcyklar, som sålunda
behandla olika grupper av hjältar, hållas
åtskils såsom hörande till olika skikt.

Men att också sångerna om Väinämöinen
uppstått någonstädes i sydvästra Finlands
kusttrakter, visar, förutom den roll havet
spelar i dessa sånger, bl. a. användningen
av oxen som dragare vid plöjning i sången
om Samporovet och det i samma
sångcykel omnämnda namnet Suomi, med
vilket knappast kan avses annat än Egentliga
Finland. Dessutom har man hänvisat till
det västfinska, med svenska och lågtyska
lån uppblandade ordförrådet i vissa vid
Finlands östgräns upptecknade strofer. Sin

184

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free